Grllen behöver sin mästare

Hos mig, som hos många andra, är det maken som vaktar grillen. Det kräver sin tid och sin öl.

Men igår kunde han inte sitta still utan for omkring över gräsmattan och städade upp efter tralltvätten. Män är kända för sin bristande förmåga att göra flera saker samtidigt. Min är inget undantag. Han är duktigt på att göra en sak samtidigt som han brukar säga och det är sant.
När man grillar behövs regelbunden övervakning av temperaturen både i grillen och i köttet. Detta hans inte med och tyvärr blev köttet lite torrt men smaken! Ljuvligt rökig med heta kryddor.Tillsammans med det sydafrikanska vinet, OrgdeRac, blev det en riktig smaksensation i munnen!

Rub it in, baby, rub it in!

Flintastekarna hade marinerats i ett dygn och sedan gned jag in dem i en egengjord rub. I marinaden fanns det också några droppar Ardmore, en Highland whisky lika rökig som en Islay, vilket förstärkte det rökiga i köttet. Detta ska göras fler gånger - absolut!

Äppelmunkar utan munk :-(

De ser så fina ut, de italienska äppelmunkarna, på bilden i den stora, exklusiva, kokboken. Lätt att göra också. Så jag vispar ihop frityrsmeten i ett nafs, skalar och skivar äpplena, doppar skivorna i smeten och kastar ner dem i den heta oljan.

Hm, smeten har nästan runnit av och mina munkar ser inte alls ut som de i boken! Nå, jag borde få en hyfsad koll på smaken alla fall. Receptet föreslår florsocker runt om munken men jag har blandat kanel med socker. Smaken är riktigt god! Lite av en äppelpaj! Men jag vill ha mer "bröd" på mina munkar så nästa gång får smeten nog bli lite tjockare och kanske en aningen mer jäst...

Det är det här som är det roliga med allt arbete i köket. Experimentera och utveckla!

Men, nu väntar en helt annan uppgift i huset. Dukar!

Grilla vildsvin!

Det ser lite suspekt ut men blir nog gott!

Idag ska vi för första gången grilla vildsvin! Det ska bli så spännande och roligt. Köttet har legat i marinad sedan igår. Olivolja, en skvätt vin, vitlök massor av timjan och peppar förstås. Salt kommer sen. Inser att timjan har blivit min nya krydda efter basilika som jag hade till allt.

Vad som ska vara till vildsvinet vet jag inte än. Vin förstås, för den som vill ha, jobbar sent imorgon så det kan jag unna mig, värre är det med maken. J

Mängden kött är så mycket att jag tror jag får ge någon förbipasserande en portion. Nåja, frysen är bra, likaså matlådor.

Middag i kvällningen

Det tog tid men det var det värt. Getostfylld ravioli. Inte för att barnen åt dem, de fick med köttfärsröra i istället. Något som jag fann i frysen, praktiskt faktiskt och oerhört tidsbesparande.

Att göra ravioli är otroligt pyssligt men väldigt roligt och konstigt nog rogivande. Jag har jobbat tre tunga kvällspass i rad och är trött både till kropp och huvud. Känner att jag inte är helt med. Då är det skönt att stå i köket. Knåda pastadegen, hacka lök och örter till tomatsåsen som några minuter senare doftar fantastiskt i grytan. Den här gången lagar jag något helt ur mitt eget huvud. Har ingen aning om det blir bra eller ej. Men jag hittar en bit getost i kylen, lite bresola och färsk timjan, nåja den fick jag springa iväg och inhandla, tar lite keso och matlagningsgrädde och rör ihop det till en fast deg, eller smet var nu gränsen går.

Sen är det bara att kavla, fylla och försluta. Det tar tid. Totalt blir det över 60 kuddar, runda och fyrkantiga.

Att koka ravioli går desto snabbare, bara några minuter, så det gäller att allt är klart tills man börjar. Salladen är upplagd och bordet dukat, vinet uppkorkat och avsmakat. Jag har valt ett vin från Toscana, Villa Pacini (osäker på stavningen).

Vinet är gott men jag lär mig att creme de balsamico fikon inte ska intas rent tillsammans med vin. Det, är riktigt äckligt!

Frukost dagens pärla!

Min son och jag har hittat på ny frukostmat. Han äter vaniljyoghurt med äpplebitar i kanel. Och ett glas boy förstås. Själv har jag blandat till en ny topping, rostade hasselnötter, solrosfrön, sesamfrön och kokos! Jag tar bara några teskedar ovan på min yoghurt med bananer och så ägg förstås. Om lunch det värsta jag vet så är frukost det bästa!

Haha! Lunch!

Jag har tidigare pratat om hur illa jag tycker om att göra lunch. Men i dag gjorde jag en kanongod lunch!

Fänkål, gurka, avokado, limesaft och zest och keso! Sen ringlar man över god olivolja, saltar och pepprar. Det är så himla gott! Och ett stycke bröd till, det är lunch det. Ja jag vet det ser inte mycket ut för världen men skenet bedrar!

BH -på liv och död

Helt plötsligt börjar kroppen prata. Det var nästan svårt att förstå vad den menade för det var så ovanligt. Den ville träna! ok. Vi, jag och min kropp, går och tränar på friskis & svettis, lite lagom så där.

Första gången tar jag det lugnt och kör inte för hårt eftersom kroppen inte gjort sådant här på mycket länge. Jag kör lite cross training, ben curl och ben press. Men titta där, en ny maskin, undrar hur den fungerar? Jag sätter mig i maskinen som jag fårstår hur den fungerar. Den är lätt. Jag kör två intervaller och det går bra...

Dagen efter tänker jag annorlunda. Magen skriker och gud hjällpe den som drar ett skämt. För att inte tala om rumpan..

Men dagarna går och jag märker en bieffekt. Om jag känt av denna bieffekt förut skulle jag aldrig slutat träna, men plötsligt känner jag att jag har energi och är positiv. Det kan jag verkligen leva med!

Jag går och kör programmet igen. Samma resultat. Inga skämt rekommenderas och ont i rumpan. Och glatt humör.

Det är dags att köpa nya gymkläder. De jag har är ungefär 15 år gamla och jag börjar med att byta ut bh:n. Jag satsar på en modern neonrosa bh med matchande trosor. Jag går nöjd till gymet. Tar fram bh och börjar, vad jag snart får uppleva, kampen att få den på. Över huvudet och ner... sitter fast.. med armarna i kors över huvudet. Jag ålar och kränger, ser hur behagen förvandlas från hyfsade tuttar runt ekvatorn till utsmetade skinnlappar runt höfterna för att sedan återgå till, väl på plats, bystig kvinna i sina bästa år.

Jag börjar träna och känner mig riktigt het i mina neonrosa underkläder och tar i lite extra. (även denna gång lär jag få känna av imorgon.) Tillbaka i omklädningsrummet grips jag snart av panik. Bh:n går inte att få av. Jag ringlar och ålar, hoppar och stampar, med armarna om huvudet. Men det händer ingenting mer än att det knakar i sömmarna. Jag dansar runt, med armarna över huvudet, drar i skinn här och där (omklädningsrummet är fyllt av gamla tanter som hänfört tittar på min dans). Efter mycket slit, (nästan värre än själva träningspasset, är jag fri.

Det är bara att konstatera, träning börjar och slutar med kläderna!

Tv-kockar inspirerar!

I morse satt jag med dottern och slötittade på Nyhetsmorgon och avsnittet "Mitt kök". De gjorde en Chili con carne med en äppel/kumminsås.
-Å, det vill jag ha i kväll! utbrister dottern förtjust.

Lite förvånad blir jag för jag har inte den uppfattningen att hon tycker om det. Men jag hade varit inne på samma idé så chili con carne får det bli. Med den där såsen.

Fast som vanligt kan jag inte hålla mig till receptet. Kvarg? Nä, det blir turkisk yoghurt. Bara tre tomater? Hm, har i lite krossade tomater. Det stod att det skulle vara två morötter i men eftersom maken är mentalt hyperallergisk mot det så blev det bara en liten.

Men det blev gott! I synnerhet med yoghurt, smaksatt med äpple och kummin. Riktigt smaskigt och ska göras igen! Och dottern, hon tyckte det var gott.. men med ris.

Lunch - dubbelsuck!

Tänk att det ska vara så tråkigt med lunch! Jag har inte alls samma skaparlust för lunch som för middag. Jag vill att det ska vara lätt - både som måltid och att göra. Lätt och snabbt för sedan vill jag fortsätta med livet!

Så i dag blir det väldigt enkelt. Havregrynsgröt! Trist eller hur? Det ser trist ut och smakar... trist. Men, om man har i en näve hallon, nyss plockade ur frysen dock tinade, skrapar i några strån lime, toppar med rostade solros- och sesamfrön så, voilá,  blir det hyggligt tilltalande. Det mättar och det är det som är meningen.

Så nu kan jag fortsätta med livet! Det vill säga, åka och handla mat till kvällen!

"After work"

Så, nu har jag jobbat två dagar och har två dagar ledigt. Det första jag tänker på vad jag ska göra med tiden är att baka! Men, det har jag inte tid med, det vet jag.

Så jag kompromissar och till söndagsmiddag blir det pizza! Hemmagjord förstås men med en liten abrovink som jag säger det. Inte riktigt som jag brukar göra den med andra ord, Tyckte nämligen tomatsåsen bliev lite mesig så jag hade i lite "Jerk" någon som min svägerska tog med från Jamaica. En märklig, men god smak, kunde inte direkt sätta smaken. (kan fortfarande inte finna vad det var) men det blev riktigt bra!

Traditionell pizza med skinka/annanas för barnen, lök och extra ost för oss vuxna. Riktigt bra blev det!

Jag lovade er en bild på den alkoholfria ölen som var väl värd att dricka... om man nu ska dricka alkoholfritt.

Resultatet

 

Visst ser det ok ut? För att vara gjort i handvändning av en trött hjärna? Jodå, det blev ok också om än inte haleluja-moment stämning. Fläskytterfilé med bacon, bakad potatis, pumpa och sötpotatis, grillsås och sallad. Nästa gång ska jag linda in mer örter kring köttet så det blir mer smak. Eller har någon en idé hur man piffar upp griskött? 

 

De flesta åt eller smakade, äldstingen petade bort köttet för hon tycker inte om gris. Åtminstone inte nu. Vi får väl se vad som händer när långgrillen kommer i gång i sommar.

Vi provade också en alkoholfri öl från Tyskland.

Skulle ju haft en bild på det också men det glömde jag. Ölen var faktiskt riktigt bra. Allafall om man kanske tänker mer mjöd än öl. Definitivt bättre än lättöl. Bild får komma i morgon!

Nu är det dags för te och favoritchokladen för tillfället, Salmiaki!

I slow motion

Jag har jobbat morgon idag. Det betyder att jag stiger upp klockan två vilket givetvis har följder på mitt intellekt. Vissa av dessa dagar har jag inget intellekt överhuvudtaget och då serveras bara halv eller helfabrikat till familjen. De överlever konstigt nog. Bättre än jag som tärs av dåligt samvete och av den dåliga smaken.

Men idag verkar alla hästar kommit in även om de kanske inte riktigt är på rätt ställe.Det rör sig trögt helt enkelt. Jag ska laga mat. Försäkerhet skull lagar jag något som jag gör i sömnen. Helstekt köttbit i ugn med rostade grönsaker och sallad. That will do. Smakar hyfsat gott också. Men inget vin för jag har en dag i morgon också. Kanske jag fixar en sås också, kall vitlökssås? Det skulle vara bra med tanke på att jag har blåsor i munnen. Då behövs det lite extra av vitlökens näringsinnehåll. Om inte annat så är det gott.

Familjen har åkt iväg för att komplettera lite. Dvs godis, som blir efterrätten. Risken är hög att jag inte hinner med att äta den men då sparar jag den till i morgon.

Nå, bäst att jag drar till min köksvrå och ser efter hur jag kan göra en fläskytterfilé kullinarisk! Mors!

Ljuva dofter...

Som sagt, en dag som denna så är köket det bästa stället att vara på. I mitt kök har man kunnat känna doften av kanel, hasselnötter och vitlök?  Vitlök?

Jag gjorde cannellonis fyllda med kyckling, vitlök och permesan. Toppad med tomatsås. Jag hade också hunnit med att baka bröd, ni vet, ett sådant där med stora hål, lite segt och med hårt yta. Yummie!
Ett glas vin blev det och det var supergott, Puteus från Apulien. Var väl inte det perfekta vinet till maten men det var gott.

Vad kom hasselnötterna ifrån då? Jo jag gjorde en hasselnötsmassa som jag gjorde vetebrödsknutar med. Blev riktigt gott, med lite vuxensmak faktiskt.

Imorgon vet jag inte vad det blir, snabbt och enkelt allafall. Något som passar en trött hjärna...

Innedag

Snö och regn öser ner! Inte läge att sticka näsan utanför dörren så jag har satt två degar. Ett matbröd och så vetebröd. Vetebullarna ska bli fyllda med tradionell kanelblandning och en sats ska få hasselnötter.

Varmt och god doft i huset höjer stämningen!

Något som värmer

När jag har gått igenom något som känslomässigt taigt hårt på mig,, behöver jag något värmande i magen och då gör jag en gryta!

Jag har ingen aning om hur den blir men den har alla förutsättningar att bli bra. Det är kött som kokas länge i tomatsås med en skvätt rökig whisky i (tack Fredrik!), min grillsås och grytan ska serveras med pasta. Jag tror på den! En grönsallad till blir det naturligtvis och undrar om jag inte ska blanda ihop en liten deg? Vi får se!

Eftersom google trasslade för mig igår så kan jag nu bifoga resultatet redan här. Grytan blev god i synnerhet tillsammans med det sydafrikanska vinet Graham Beck Pinotage. Men något bröd hann jag inte med att baka däremot hade jag ett hembakat, gigantiskt, hamburgerbröd i frysen. Tog upp det och skivade i tjocka skivor. Det räckte till hela familjen!

Grytan värmde gott i magen och allt börjar falla på plats.

När oron kommer...

Ibland är fantasin bara för mycket.
I morse när jag vaknade var min lilla nymfflicka mycket sjuk. Det var uppenbart att hon hade äggnöd. Hon kunde helt enkelt inte få ut ägget. Vi talar om en dam som lagt totalt ca 20 ägg, hon vet hur man gör. Men nu gick det inte.
Om en fågel kan ha feber vet jag inte. Men kan de det så hade hon det. När jag körde henne till veterinären var jag osäker på om hon skulle leva när jag kom fram... Det visade sig att det behövdes operation för att hon skulle klara sig... om hon nu klarar natten.

Men under den här resan hann jag fundera en hel del. Min lilla nymf har funnits i mitt och barnens liv i över åtta år, hon är speciell.  När jag satte mig i bilen med reseburen undrade jag om jag behövde sätta fast säkerhetsbältet men kom på att det skulle bara förvärra saken om vi krockade.
Jag funderade på vad vi skulle göra om hon dog. Skaffa en ny? Tanken var för svår att ens passera genom filtret och mina tårar välde fram. Utan min lilla nymf... nej.

Plötsligt hörde jag de små flämtande andetagen brevid mig i bilen. Hon var inte död än! Varför oroar jag mig innan hon är död? Jag skrattar torrt och tyst för mig själv. Det här ska jag kunna.
Om jag oroar mg för något INNAN det händer får jag våndas två gånger. En gång INNAN och en gång EFTER.

Inte ok. Oro och rädsla ska bara tas ut när det verkligen händer! Så det så!

Första grillen!

Jodå, vi grillade kyckling! Eller vi, maken stod traditions enligt vid grillen, medan jag förberedde kyckling och tillbehör.
Eftersom jag inte gärna äter potatis så ugnsbakade jag även sötpotatis och gjorde en aubergineröra. Till det bröd och en hyfsad matig sallad. Får jag säga det själv blev det riktigt bra fast jag tror inte att jag kommer göra aubergineröran igen, allafall inte på det viset. Den blev alldeles för moussig så möjligen rör jag ihop den fast med grövre bitar. Det ska ju vara något att bita i!

Kycklingen blev allafall fantastisk god! Så, mätt och belåten så börjar jag göra mig i ordning för morgondagens arbetspass. Fixat frukost och "lunch". Nu gäller det bara att kunna somna...

Årets första grill?

Jo, efter en promenad i detta underbara väder - snacka om ytterligheter jämfört med igår- bestämde jag mig för att vi ska grilla! Årets första! Kycklingen tinas och ska sen läggas i marinad. Återkommer med resultat!

Improvisera! Jajamänsan!

Ibland hittar jag på saker som gör mig alldeles lycklig över att jag kom på det. Som igår när jag jag skulle göra sås som skulle ha portvin i. Problemet var att jag hade inget portvin men så kom jag på att jag hade en skvätt rött vin kvar sedan fredagsmiddagen och katrinplommon (som jag ändå skulle använda). Jag lät de torra plommonen ligga i vinet i några timmar och resultatet blev riktigt bra. Inte så att plommon i vin ger portvin men de gav vinet en viss sötma så att det blev lite rundare och då passade bättre i såsen.

Jag blev så stolt! Såser är inte min grej så när jag får till det blir jag extra glad. 

 Lördagmiddagen blev egentligen en söndags-middag. Klassisk skinkstek med katrinplommon, sås och potatis. Riktigt gott faktiskt men vinet matchade inte riktigt tyckte jag. Visst var det gott men inte till maten direkt. Nåja, det kan inte bli rätt varje gång!

 

Däremot är dagens middag ett problem för jag vet inte vad jag ska göra. Kanske något med kyckling? Eller ska jag ta resterna av steken och göra pyttipanna? Men det kanske är bättre att spara till i morgon då jag troligen är lite tröttare. Går över till morgon skift nu vilket känns som evigheter sedan. Nåja, det är flera timmar kvar tills det är dags för middag. Fram till dess får det bli lite studier!

Den ljuva återföreningen!

Äntligen är vi samlade igen - familjen och jag. Jag har dessutom avslutat ett lååångt sammanhängade arbetspass på sju dagar. Sakta men säkert börjar min hjärna vakna och mindre och mindre "trötthetskyla" finns i huvudet. Skönt, det är det värsta jag vet när jag känner att jag inte är riktigt "hemma" i min egen skalle.

Men idag är vi tillsammans igen och jag ska laga något riktigt gott... hoppas jag! Förrätt blir seranobakad chevré med en frisk Suvignion blanc, ska se om det funkar. Till varmrätt blir det späckad lammbiff troligen även här med chevréost, nybakat bröd, sallad och ugnsrostade grönsaker till.

Jag känner mig lycklig och hel igen. Varje gång jag ser på mina barn blir jag alldeles varm inombords och jag fylls av tacksamhet. Tacksam för att jag har just dem, friska härliga ungar! Jag leker med tanken om att bli farmor/mormor. Vad kommer jag känna inför mina barnbarn? Är det möjligt att älska dessa så som jag älskar mina barn? Förmodligen, men i dagsläget undrar jag verkligen det.

De är bäst, mina barn, alldeles förfärligt underbara!

När kunskap kommer tillbaka

Jag har förmånen att få dela med mig av mina kunskaper om alkoholhaltiga drycker till mina kollegor. Det är fantastiskt! Nu sitter jag här mitt i natten och känner mig full av energi igen. Nu, när jag ska sova.

Det handlar inte om att få visa mig på styva linan, få briljera utan det handlar om hur jag ser när knutar löses upp och jag ser att de förstår. Ibland blir jag vilsen och undrar vem som lär vem och inser i nästa sekund vilket fantastiskt utbyte sådana här tillfällen är. Jag lär ut och blir lärd, ibland något nytt jag inte vet men ofta mer om mig själv. Att jag ibland tar förgivet att "det här har ni smakat! och håller upp en flaska Skåne och när jag ser mig omkring så ser jag flera som bekräftar. Jo, det har jag smakat, men jag ser också några som ser helt oförstående ut. Nä, inte alla har testat Skåne, en av Sveriges mest traditionella dryck.

Mentalt slår jag mig på fingrarna, Straffar mig för mina förutfattade meningar och backar tillbaka. Tänker efter hur det är att inte veta hur t ex en Skåne smakar och sedan beskriver jag. Det är bra med sådana påminnelser om att vi alla faktiskt inte har samma erfarenheter eller tankar. Det är bara att acceptera att så är det och så ska det också vara.

Jag gläds över frågorna och jag gläds över de jag inte kan svara på. Mina kunskapsluckor upptäcks och jag får möjlighet att fylla dem. Det är fantastiskt så jag kan inte sova!

Att lära sig är att upptäcka att något är möjligt!

Det flyter nu

Det har varit en fantastisk dag! En sådan där då allt bara klickar. För det första fick jag sova ordentligt, hela 6 timmar vilket nästan är en normalnatt för mig. Så jag har verkligen varit pigg.
För det andra så har försäljningen funkat strålande idag och det berodde på en liten utmaning. En utmaning som inte ens var min egen utan två av mina kollegor. Men den smittade!
Dessutom fick jag trevliga kommentarer från en kund som uppskattade min glädje och hon vågade uttrycka det i ord. Sådant händer inte ofta så det gäller att passa på och suga åt sig när tillfället ges.

Det är något som jag ofta tänker på. Det här med att ge en annan medmänniska en komplimang. Vi vet ju alla att det är härligt när någon säger något trevligt till oss. Ändå är det sällan som vi säger det direkt till en person. Det där snälla menar jag.
Däremot kan jag få vara mottagare av en komplimang som är riktad till en annan person.
"Tänk vad hon alltid är glad och tar sig tid att lyssna när jag vill prata!" Det kan jag få höra men hon som alltid är glad får inte höra det. Vad riskerar vi när vi säger något positivt till en annan person? Jag vet inte. Kanske är vi rädda för att bli fel tolkade? Undrar hur i såfall.
Hon som alltid är glad kanske blir för glad? Nä, det kan man inte bli. Skulle någon bli det är det henne väl unt.

Nej, så med tanke på utmaningar kanske vi skulle utmana oss själva med att ge tio komplimanger till några andra medmänniskor, okänd som känd, denna vecka? Jag är säker på att det kommer kännas gott i våra hjärtan.

Hmm. snopet

Jag bakade hamburgerbröd  igår. Inte vilka som helst utan med färsk basilika och satte dem på kalljäsning.
Jäsningen fungerade bra men inte tycker jag det blev bra med basilikan. Eller snarare, den märktes inte.
Hur som helst, laxburgare var gott! Med nybakat bröd och pestosås! Ha! Jag fick till en sås till slut!
Men jag måste medge att den inte såg snygg ut. För trösta mig med att den var godare än den såg ut!
Här skulle det vara en bild men det vill inte fungera så jag får lägga upp den imorgon.
Jag är nämligen på väg i säng trots att klockan inte ens är 18.00. Men jag ska testa att gå och lägga mig tidigare för att se om jag är mer utvilda imorgon. framför allt ska det bli intressant att se om jag kan somna...

Nåväl, ha det gott och vi ses i morgon!

Vegetariskt en långfredag? Oja!

Jag kommer hem med ovanligt hög energi nivå. Nöjd med arbetsdagen helt enkelt. Middagen har jag redan klar för mig och den går nog på ungefär 30 minuter.

Jag tänkte att när jag nu är själv så ska jag verkligen passa på. Så i dag blir det vegetariskt även om det kanske är en typisk "lammdag". Det blir stekt quorn i olivolja med chili, rostad pumpa och aubergine, toppad med vitlöksyoghurt. Behöver jag säga att det blev gott? Detta är min lunch (tack och lov) i morgon.
Eftersom jag ska tidigt upp i morgon blir det vatten till maten och lika bra det. Jag har inget vin som skulle passa till det här. Men jag tror jag skulle valt ett ganska friskt vitt vin i såfall.

Jag har också slängt ihop en banankaka med choklad och nötter. Min kollega pratade sig riktigt varm om den och var snäll och delade med sig av receptet. Trots att jag inte gillar banan i kakor annars så gav jag mig i kast med den. Jag måste ju pröva allafall!

Inte nog med det har jag också satt en deg för morgondagens laxburgare. Bestämde mig plötsligt för att jag skulle göra brödet själv med basilika i degen. Återkommer i morgon om resultatet. Meningen är att det ska kalljäsa under natten så jag får nybakat bröd i morgon till min laxburgare.

Men jag behöver en sås...

Mol alena

Jag äter skärtorsdagens middag alldeles själv. Jag njuter... men inser att jag gör det snabbt. För jag är ensam. Ingen att dela mina smakupplevelser med.
Känner mig som en smakindustri... var det här gott? Mixen med nötter och lax.. det kanske var bra?

Hur som helst det var gott! Vinet passade väl ok men var väl inte heller någon wow-upplevelse! Vad vinet var? Det var Les Remparts des Ceps dorés (2201). Friskt och doftade lagom om kattpixx! Passade ok allafall men var väl kanske inte riktigt bästa matchen.

Nåväl, jag är solo så nu ska jag i duschen och göra om håret!

Påsk i ensamhet

Jag ska jobba under påskhelgen... Och några dagar efter det under barnens påskledighet. Så de flyr fältet med fadern väl medvetna att deras mor inte kommer vara till någon som helst glädje under deras lov. Snarare tvärtom. Vresigt blir de påminda om att jag är trött och vill sova. "Don't mess with me, now please!" Jag känner mig som en elak kärring. Vilket i och för sig måste vara lovligt vid den här tiden på året.

Men nå, detta betyder att jag är ensam och trots det behöver jag äta. Även om jag är ensam så tänker jag faktiskt unna mig lite lyxig mat. Så i kväll ska jag göra rökt lax i krämig sås med tagliatelle. Till det tänker jag dricka något glas av det vita vinet som jag inte kommer ihåg vad det heter. Men det återkommer jag till, särskilt om jag tycker det blev bra.

Det kommer bli mer lax under mina ensamma dagar, en laxburgare är planerad. Qurnfilé står också på menyn. Alltså, jag passar på att äta sådant som min familj inte är så förtjust i.

Så kort och gott, ensam men med en förhoppning om en smaklig Påsk!

All mat inte kul

Som jag sagt förr, jag tycker mycket om att laga mat. Det får min hjärna att vila och jag njuter av det. Men inte alltid.
Jag älskar min frukost, första målet och där går jag på rutin. Vet vad jag tycker om och vad jag står mig länge på. Middagen är paradiset.
Men lunch... Vem sjutton uppfann det? Jo jag vet att jag måste äta och jo, jag är hungrig, men vad ska jag äta? Samma fråga varje helg eller när jag är ledig. vad ska jag äta till lunch?
Av någon anledning är det lättare att planera en middag än en lunch.

Det hjälper inte att jag går ut och äter. Jag står där och stirrar på menyerna och vet inte vad jag vill ha. Så att gå ut och äta är inget alternativ.
Jag är som en katt varje gång jag ska göra lunch. Öppnar skåpdörrar och stirrar in i skåpen. Irriterad över att inte komma på något. Det håller jag på med i säkert 15 minuter. Sedan suckar jag, tar fram llite hårdbröd och något pålägg och äter. Inte är det så gott men man blir lite mättare.

Enda gången som lunch fungerar är när jag jobbar för då tar jag med mig matlåda och har således inget val. Kanske ska jag alltid göra matlåda och äta oavsett om jag jobbar eller ej?
Suck, nä ingen lust, det får blir hårdbrödmackor istället. Men nån gammal ostbit till.

På egen hand

Den här helgen har verkligen varit en tid med mat som klarat sig själv. I går en dovhjortstek som stod säkert 3 timmar i ugnen. Under tiden satt jag i soffan och läste om viner. Det enda jag behövde göra var att fixa hasselbackspotatis, sås och sallad.
Dukning förstås med mina blåa tallrikar. De är så fantastiska med mat på! Vi drack Cote du rhone (tror det stavas så) till och det var riktigt bra. Franska viner börjar ta sig i mina ögon. :-)

Idag blev det turkisk fårstuvning. Även det en rätt som klarar sig själv... för nån timme allafall sedan är det dags för det gula riset och salladen.
Gott blev det allafall.

Jag har fått en ny passion. Salmiaki, en chokad med lakritsfyllning. Mycket gott med te.

Inte riktigt vad jag tänkt…

Så fort jag får en idé börjar jag studera och planera. Hur gör man och när ska jag göra det? Samma sak när jag ramlar över receptet på surdegsbröd. Jag läser flera olika recept, hur man gör grunddeg, fördeg och den sista degen.

Jag kalkylerar med tid och bestämmer vilken dag jag ska börja, med grunddegen alltså. Således river jag äpple, blandar med vatten och mjöl, häller i en ren burk. Varje dag tittar jag till burken och rör om morgon och kväll. På tredje dagen inser jag att något måste ha gått fel för plötsligt är smeten i två delar. Häller ut och börjar om. Skalar äpplet denna gång.

Nu går det bättre och tredje dagen ser jag att det puttrar bra där inne. Fortsätter med att göra fördegen till morgonfrallorna som får jäsa i kylskåpet över natten.

På morgon sprätter jag upp och slänger in frallorna i ugnen. De blir helt underbara!

Sporrad av framgången fortsätter jag med fördeg nr 2. Denna gång ska det bli limpor. Allt går enligt plan ända till jag gör den sista degen och känner att oj vad den blev tunn?! Men det står så i receptet… Jag ignorerar magkänslan och hoppas på att de ska resa sig i ugnen. När de jäst i tre timmar på plåten ger jag upp och sätter in dem i den varma ugnen och håller tummarna.

Efter 20 minuter får jag se resultatet. Två platta, men med centrerade toppar, kakor som flutit ihop. Nä, inte riktigt vad jag tänkt men smaken var bra! Så, det är bara att försöka igen. Jag ska ha fina, runda och mustiga surdegslimpor.