Fest på G

Vaknar långsamt ur min arbetskoma. Lika långsamt drar hjärnan igång inköpslistan för dagen. Vi ska ha goda vänner på middag och jag vill göra något gott. Men vi blir några stycken så det får bli enkelt också. Så därför får det bli buffé. Två olika typer av grillat kött, potatis av olika slag, pumpa förstås, några sallader och så ett stoooort bröd. Givetvis blir det lite olika såser också typ tzatsiki och min vanliga grillsås.

Det var den enkla biten den svåra är ju efterrätten. Jag tyckte jag hade kommit på något så bra, fruktsallad med punchpraliner. Men när jag tänker på det så känns det som om det blir samma sak som varmrätten. Får nog komma på något annat.

Kanske får jag någon briljant idé i butiken, trots min bristande förmåga på efterrättsfronten.

Rester, bort!

Efter helger tenderar det att bli matrester kvar. Som denna helg. Lite potatis, köttfärssås, ett halvt paket bacon och några ostskalkar.

Dagens matbravad har varit lyckad, med tanke på att jag mått dåligt och inte känt mig särskilt inspirerad att laga mat. Vid sådana här tillfällen känns det alltid lite extra bra när jag faktiskt får till en måltid av rester som både är gott och snabbt.

Det blev en riktigt delikat pastagratäng! Den vinkokta köttfärsröran med stekt bacon satte pricken över gratängen. Så enkelt! Koka pasta, röra ihop en ostsås och sen kladda ihop alltihop och skjuts in i ugnen!
Ta da! Middag 20 min!

Oväntat

Har jobbat två dagar nu, morgonpass. Sådana som gör mig outsägligt trött och inte ofta resulterar i någon vettig mat.
Men idag överraskade mannen när han var och handlade.
- Titta! Det här vill jag ha! säger han och ger mig ett litet papper där det står "Kyckling faijitas".

Jag tar pappret och instämmer direkt. Det här är helt rätt. Snabbt och enkelt med alla förutsättningar att det blir gott.

För att förekomma alla diskussioner. Jodå, han kunde ha lagat det själv men han hade dragit igång ett projekt utomhus som jag ville skulle bli klart. Ärligt talat, så är jag dessutom både snabbare och säkrare som kock än han.

Han hade dock inte hittat någon mango. Dvs, han gillar inte mango så han tittar inte. ;-) Men jag tror det fungerar allafall. Så, strimla kyckling och paprika, stek, ha i fajitaskryddor och blanda. Sedan i med getost, valnötter och honung, värm tortilla och montera. Det var jättegott!

Men, jag saknade mangon!

17 mai!

Glädjedag! Det här är en sådan dag som jag känner mig glad och stolt. Och därför har jag gjort lite extra. För första gången i mitt liv har jag bakat Tornkake! Det är en tradionell norsk kake som finns med vid varje festligt tillställning. Den har funnits där på min konfirmation och mitt bröllop och alla andras, kusinernas, bröllop med för den delen. Så den är speciell. Den ser ståtlig ut till att börja med sedan bryter man sönder den i bitar och äter med moltkrem, dvs hjortron i grädde. Underbart gott!

Till den här kakan finns det formar för att få den mer jämn och jag tror det skulle vara enklare. Nu fick jag göra för hand och räkna ut hur stora ringarna skulle vara för att de skulle passa och lutningen bli bra. Men det gick!

Men det är inte alla som gillar den eftersom det är en beskvityp och sötmandeln är tydlig i smaken. Därför gjorde jag en annan, snäll, variant också. Givetvis i norska färger.

Det är kul att göra sånna här saker för det är sällan jag gör tårtor. Det bästa är ju också att jag ständigt lär mig och tänker: "Nästa gång ska jag göra så här istället". Som tex att ha mer vaniljkräm i tårtan. Nåväl, det blir nog bra och snart ska tårtorna avnjutas!

Till kvällen ska vi grilla, lambracks och ugnstekt färskpotatis och pumpa. Min vanliga grillsås blir det förstås, bröd och en härlig sallad. Få se om det blir några bilder på det!

I väntans tider

Ni vet hur det är. Degen är satt. Plåtar i ugnen och tiden går. Vad ska man göra medan man väntar?! Jo, musli! Jag hackar nötter som jag rostar och när jag ändå är på gång så rostar jag frön med!

Efter det blir det att montera "blötkak", dvs tårta, med vaniljsås och sylt. Den ska inte ätas förrän i morgon men jag måste ju se till att den "drar" sig.

Laddar!

Jag sitter och planerar inför morgondagens 17 maj-firande. Ja jag vet, jag bor inte i Norge men jag har norskt påbrå och är stolt över mitt ursprung! Det blir inget vansinnigt märkvärdigt utan mest god  mat med lite norsk anknytning.

I år ska jag ge mig på den traditionella kransekaken som jag tänkt att göra på frihand. Det, är en utmaning! Resultatet får ni se i morgon när den är klar. Jag vet att mina barn inte gillar den här så det kommer bli en annan tårta också i de norska färgerna. Lovar, jag lägger upp bilderna här i morgon.

Dagens middag blir lite lättare. Fyllda auberginer för oss vuxna och köttbullar till barnen. Det ska bli många köttbullar för jag räknar med grillväder imorgon och då blir det moinks till förrätt för barnen! Ok, de är amerikanska men allt kan inte bli rätt!

Dags att skålla mandel!

Revansch

Igår fick jag min revansch för matlagningen. Fast jag började med en ängslig värk i magen, det var en rätt med ganska många moment och sådant kan alltid bli tokigt, antingen tidsmässigt eller kvalitet. Här skulle lagas bouillabaisse med rouille, dvs en fransk fisksoppa med en saffransaioli.

Musslorna var gigantiska och inte så många så tvättningen gick lätt och det var bara två som var döda.

Saffran kan lätt bli lite bittert så jag tog inte allt i rouillen utan slängde ner det som var kvar i soppan så den fick en extra sting med saffranet.

Mina mödor var värt besväret. Soppan blev riktigt god och riklig, så i kväll blir det rester för maken och mig. Ja, barnen får det också men det vet de inte om. De ska få lövbiff (som vi åt i fredags) som förvandlats till en japansk kötträtt med ris! Får väl se hur det går. Mors!

Tappat stinget?

Härligt vara tillbaka här igen efter tre dagars morgonjobb! På senare tid har jag lagat mat som inte blivit så bra. Har liksom tappat stinget känns det som. I går stekte jag lövbiff med klyftpotatis, permasankräm och en härlig sallad.
Faktum är att det var salladen som var godast. Ändå är det just den här rätten som jag oftast får till riktigt bra så jag vet inte riktigt vad som hänt.
Längtar efter att göra något som hela familjen utbrister, "å vad gott!", det skulle trigga ordentligt. Jag skulle nöja mig med om någon sa det... faktiskt.
Kanske skulle jag baka något... det är rätt säkert. Men vad gör jag till middag i kväll? Så trött på det jag brukar göra, trött på kyckling, färsrätter... men mat måste vi ha så vi får väl se.

Jag roade mig i går med att köpa en ny potatisskalare. (snacka om att vara lättroad!) Inte för att den gamla var trasig eller dålig utan för att det ofta är så att ¨när jag behöver den så är den i disken. Eller att när jag har en liten hjälpreda som ska skala tillsammans med mig så blir det lite jobbigt med bara en.
Den var billig och ful, men fantastiskt bra!

Nå, nu ska jag återgå till att komma på mat för i kväll... önska mig lycka till!

Fullt upp!

Sitter i soffan och tänker på min dag. Jag är riktigt nöjd med den även om resultatet av vad jag gjort inte blev så bra. En burk med härligt sega chokladsnittar med apesinsmak var nog det bästa, sen att jag äntligen fick planterat mina kryddor i växthuset, sen måste jag nog säga att jag är mest nöjd över min aktivitet!

De begels som jag gjorde... Suck.. varför kan jag inte bara göra som det står? "Bara vetemjöl? Nä, jag vill ha någonting mer i och inte behöver man mjöla om man har bakplåtspapper?" Man behöver mjöla bakplåtspappret annars fastnar rundlarna och luften går ur dem och tillsatt grovmjöl gör brödet för tungt. Men det är väl genom att prova som man lär sig, eller hur?

Banan/chokladkakan, nja, det var nog bara mannen i huset som tyckte om den.

Men i det stora hela är jag helt nöjd med dagen. Jag gillar att stå i köket och det har jag gjort idag!

Morgonenergi!

Solen hjälper till. Hjälper mig att få energi att sätta igång med några projekt. Till skillnad mot igår då jag inte gjorde många knop.

Klockan är inte ens 11 och jag har redan plockat en banan/chokladkaka ur ugnen. En bageldeg är på jäsning och strax ska degen för chokladsnittar med apelsin, hackas ihop. Ska bara duscha först eftersom jag har passat på att göra en inpackning iväntan på att banankakan skulle bli färdig.

Vad det blir för mat idag är inte klart. Men jag ska göra en köttgryta allafall, fast den tror jag att jag spar till imorgon då jag vet att jag kommer vara seg efter att ha jobbat morgonpass. Så jag måste brottas vidare med matplanen för ikväll. Får se vad vi hittar på. Kanske ska vi grilla de där fläskfiléerna jag har i frysen? Nå vi får se. Återkommer med resultat!

Jambalallaja!

En dag som denna får det bli mat som jag inte behöver lägga ner hela min själ i. Det är dagen efter tre kvällspass och själen behöver vila. Så det har den fått!

Fräsa lök, vitlök, ris och steka kyckling går i ett nafs. Jambalaya är lätt! Slå på buljong röra om hälla på tomatkross, röra om, hälla på mer buljong och röra om, det klarar jag! Kryddar och lägger till slut ner räkor. Maten blir lagom. Lagom god, vill säga och mättar lätt fem magar. Lite gnäll kommer det från barnen, för mycket gröna kryddor, inte skinka med kyckling (!) inte blanda alls! Men, de får föda och tystnar i takt med att magen mättas och till slut är det "tack för maten". Då är jag nöjd.

Framemot kvällen börjar själen kvickna till och jag planerar morgondagen. Så frön och ställa i växthuset, baka lite gott kanske, bröd? Idéer far runt i huvudet. Vi får se vad det hela slutar.
Jag hackar hasselnötter och pecan som jag rostar. Samma väg går det med sesam- och solrösfrön samt en gnutta kokos. Detta är min frukosttopping!

Jag är nöjd och sjunker ner i soffan för att se hockey. Kanske något kul efter det?
Tja, vi får väl se, jag är ju ledig!

Onyttigt blir nyttigt?

Jag är barnsligt förtjust i pannkakor. Helst med rårörda hallon och creme fraiche. Men det finns ett stort M i men och det är att jag blir inte mätt på pannkakor, jag får ont i magen av dem och de är dessutom riktiga kaloribomber. Med tanke på att jag jobbar för att gå ned de sista fem kilona så är inte pannkakor den bästa rätten! Men, det går kanske att göra dem lite nyttigare... få ner pointsen?

Så vad gör man då? Med pannkakor kan man ju inte göra så mycket med utan att de förvandlas till något annat. Nåja, jag byter ut hälften av vetemjölet mot kikärtsmjöl. Så steker jag dem. Ganska gott, som nygräddade och alldeles gula. Men så fort de svalnar blir kikärtsmjölets smak dominant och pannkakorna blir till brödkakor.

Inte så gott men en erfarenhet rikare! Tills jag finner en annan lösning, får jag köra min vanliga metod. Inte äta pannkakor!

Torsdagsstök!

Någon gång måste jag ju städa så det får bli idag. Min sista lediga dag. Men jag har storslagna planer. Inte med städningen utan med det växthus vi byggde i går. Inget märkvärdigt men jag vill ha ner fröna i jorden så fort som möjligt. Min make ler överseende, väl medveten om vem som i slutänden kommer få vattna plantorna, ja för alldel fröna med, där inne. Men han är nog lite road också annars skulle han inte gått med på detta projekt. Det år så, att jag saknar den gen som agerar när växter behöver vatten! Det är inte så att jag inte ser att växter behöver vatten det är en krasst konstaterande. Men det är mycket sällan som jag kopplar vattenkannan och en glad växt ihop. Funkar inte. Så det här ska bli intressant.

Jag har precis intagit lunch, lite grillat kött som blev kvar från gårdagens bookmaker a la C, och fänkålscoleslaw, min nya passion! Fänkål, äpple och vitkål blandat med yoghurt och senap. Riktigt gott och mycket mättande. Passar alltså utmärkt till lunch. Strax ska jag iväg och handla frön framför allt men också fylla ut skåpen som är benägna att bli lite tomma i slutet av månaden.

Så där, dammsugandet, dammandet är klart för idag och nyduschad åker jag till centrum!

Skitsnack - nej tack!

Inkonsekvens stör mig. I synnerhet i synen på våra medmänniskor. Vi talar om mänskliga rättigheter och där är vi, till synes, eniga. De stora frågorna, att få leva i fred och harmoni, med mat, bostad och arbete. Japp, en självklarhet.

Fast i nästa andetag kritiserar vi någon för att han/hon inte tänker som vi, inte gör som vi, inte förstår som vi. De är dumma i huvudet, de klagar och är besvärliga. Oavsett nationalitet och hudfärg förstås. Vad är det? Diskriminering eller skitsnack?

Hm. Så var går gränsen? Enligt min egen lilla definition på skitsnack så är det precis detta som det handlar om. När någon inte gör som vi tänkt eller säger och detta måste dryftas med andra! Det, är skitsnack!

Men vad handlar det om? Att inte acceptera att andra människor inte gör som vi, av orsaker som vi faktiskt inte vet om, är inte det ett sätt att diskriminera? Jag tycker det. Om vi dessutom diskuterar detta högt med andra om en specifik person, då blir det skitsnack, också!
Om inte Pelle diskar som jag, pratar med kunder/leverantörer som jag, inte har samma humor, musiksmak, filmsmak som jag, ger det mig rätt att säga att Pelle har fel eller är dum i huvudet?
Nä, det tycker inte jag!
Men vad skulle hända om jag istället tog mig tid att prata med Pelle, ställa frågor om varför han gör si eller så och öppna mina sinnen för hans funderingar och tankar? Oavsett om jag gillar det eller inte så kommer jag att lära mig något och förstå.

Så öppna sinnet och lyssna på dina medmänniskor! Ge fördömandet sparken, för ärligt talat, du har inte en susning om varför människor beter sig som de gör. Och vem är det då som inte förstår?