tisdag 20 november 2012

Gudadryck!

Jag har besökt de "Italienska vindagarna" på Grand Hotel i Stockholm. Det är alltid lika smakfullt, kul och överraskande att träffa så många vinproducenter på en gång. Och lärorikt. Den här gången var jag mycket systematisk och provade först de vita vinerna, och mousserat förstås, sedan de röda. Naturligtvis provade jag inte allt som fanns utan riktade in mig på det som för mig var okänt.

 Min största behållning av besöket var de viner vars druvtyp jag inte förr smakat, samt Vinsanto och Recioto som för mina smaklökar varit okända.
En druva som jag blev speciellt förtjust i var, vermentino, den var smakrik, behaglig och ganska fyllig. Kändes som en lillasyster till chardonnay som för mig ofta blir lite för mycket men vars "mullighet" jag gillar. Vermentinon hade denna mullighet men även det friska inslaget. Så gott! Eftersom jag redan tidigt fann den här druvan så blev det givetvis så att jag på de övriga borden letade just efter denna druva. Det var så härligt att göra jämförelser mellan de olika producenterna som kom från olika delar av Italien och hur de kunde skilja sig så mycket åt! Härligt!

Garganega var en annan druva som jag uppskattade. De viner som jag provade med denna druva var även de riktigt fylliga och smakrika med en mycket spännande doft!

En av producenterna övertalade mig att smaka deras reciotovin, jag som inte har så mycket till övers för söta viner, föll pladask! För mina kunder brukar jag säga att det är Italiens motsvarighet till Portugals portvin. När jag smakade på det insåg jag att jag var inte helt ute och cyklade. Men det italienska reciotovinet är mycket lättare och inte så sliskigt sött som portvinet kan bli. Med lite ost så är jag i himlen...

Efter det här besöket inser jag att jag får nog gå och botanisera mer i Systembolagets hyllor!

torsdag 15 november 2012

Jambalaya + lakrits = sant

Disney ses mycket i familjen. Så även idag. Med två sjuka barn hemma så blir dvd en självklar sysselsättning. Idag såg vi Prinsessan och grodan, där en speciell gryta har en stor roll. Allafall som jag ser det. Den heter Jambo i filmen men får ju mig att associera till Jambalaya. En sydstatsgryta med allt möjligt i. Så en sådan blir det idag. Jag hade kyckling, pilgrimsmusslor och lite scampi i frysen så det fick det bli. Köpte bara till en kryddig köttkorv för smaken skull.

Men när jag börjar smaka av grytan så fattas något. Den har hetta, check, sälta, check andra smaker finns där också men något saknas. Det fattas något mellan de låga smakessenserna och de höga. Hm, tittar i skåpet och finner...lakritspulver! Raskt tar jag ut burken och innan jag hinner protestera har jag haft i en hel tesked. Resultatet blev precis vad jag hoppats på! Lakritsens både aromatiska och söta smaker blev som en brygga mellan de låga smakessenserna och det salta, starka. Det starka som bränner i halsen får lena kanter och fylliga toner.

Jag ska använda lakrits igen... det är jag helt säker på!

torsdag 1 november 2012

Lax och lakrits

Jodå, jag har hört talas om lakrits i maten och funderat på hur jag ska få till det, så att säga. Men nu har jag köpt en burk lakritspulver. Oj, det är som att slicka på turkiskpepparkarameller!
Men hur har man det i maten? Försiktigt har jag fått rekommenderat.

Jag ska ha lax i kväll och har fått för mig att lakrits passar. Bestämmer mig för en creme fraiche bas och blandar i citronzest och lakrtispulver. Smakar av. Flera gånger. Avslutar med salt och peppar och konstaterar att det är så..... piiiiip... gott! Lägger till kokta morötter som är tumlade med lakritspulver. Gott!

Potatis, lax och citron/lakritskräm,... mycket gott! Men ska prövas mera för att få fram proportionerna!