Jag har funderat en del på det nya året. Inte bara det att jag har ett nytt skrivbord till min platta, utan vad jag ska satsa på under året.
En tanke som slog mig när min make köpte Roslagens äppelmust, 3 liter!, var att vad mer kan man göra? Alkoholfritt roar mig, men det är svårt för det blir lätt för sött. Men av Roslagens äppelmust kan jag göra en fantastisk äppelglögg! Med eller utan alkohol.
Kommande år kommer jag fördjupa mig i drycker. Framför allt alkoholfria!
I min barndom lagade min mamma köttbullar på blandfärs. De var givetvis fantastiska! Jag trodde det var av ekonomiska skäl som hon valde blandfärs och vill minnas att hon muttrade något om det. Så när jag blev stor och stod vid disken och valde färs till mina köttbullar häpnade jag över att nötfärsen var bara några kronor dyrare!
Nötfärs måste vara bättre tänkte jag och gjorde köttbullar på det. Jo de blev goda och smakrika men självfallet inte som mammas. I åratal försökte jag få till det men det var som att jag helt enkelt inte kunde.
Men ikväll dök ett recept upp som jag tyckte verkade spännande och tänkte:
Ok, jag försöker en gång till med köttbullar.
Den här gången var det med blandfärs och jag bemödade mig att finna blandfärs. Det skulle vara öl i också. Konstigt. Det var ett sådant där recept där mängden inte var angivet utan man fick smaka sig fram. Passade mig utmärkt!
Jag har äntligen hittat mina köttbullar! Dessutom fixade jag lite kakor och godis som är fullkomligt gudomliga! Det ska nog bli jul här med. Och ärligt talat så börjar jag se fram emot det, trots att min pappa inte är med länge.
Jag brukar oftast blogga om mat och dryck men ibland dyker det upp ett ämne som engagerar mig. Som nu.
Min pojke är 10 år. En ganska typisk sådan. Lite frånvarande men med livlig fantasi. Han ogillar detta med kläder och byter ogärna utan tjat. Så mycket tjat är det.
Dessutom växer den rackarn så det knakar och jag hinner inte med. Han är redan uppe i storlek 158/160 ibland till och med 164 i byxor. Och han är som sagt helt ointresserad av kläder. Men några önskemål har han.
Det ska vara mjuka kläder helst mjukisbyxor och det får gärna vara neonfärger. Jag tycker inte det är omöjligt önskemål men det gör tydligen marknaden. Att vara grabb, en 10 åring eller för all del, en tweenie, med måttliga krav, är nästan omöjligt. Att hitta jeans, jo det går, i ett för min pojke, alldeles för hårt material. Tråkiga överdelar som liknar medelålders mäns kläder med sobra färger, visst det går också. Men allt ser likadant ut oavsett om jag går på HM, Kappahl, Lindex eller Cubus. Det finns bara en sorts t-shirt, en slags mjukisbyxor eller jeans.
Går man över till tjejavdelningen för samma åldersgrupp är det som att kliva in i en regnbåge. Massor av färg och glitter. Topparna (så heter det när det gäller tjejer) har olika längd på ärmarna, olika typer av halsringningar, material och knäppningar. För en tjej i tio-års åldern är det tydligen enkelt. Tillverkarna gör samma kläder till dem som till vuxna kvinnor med undantag för glitter och pälsdekorationer som finns mest till den yngre generationen. Om det kan jag också säga mycket. Småtjejer som ska se stora ut. Men det får bli en annan gång.
Jag undrar bara, varför finns inte ett lika stort utbud av kläder till 10-åriga killar? Kanske har jag hittat en ny affärsidé? Hm, det tål att tänkas på!
Jag är ibland, ganska ofta, rädd för att det jag lagar ska smaka illa. Inte att råvarorna är dåliga och är härskna utan att jag kombinerat fel.
Men ibland ger jag katten i känslan! Som idag. Mannen fyller år imorgon men jag jobbar. Alltså blir middagen idag. Vinet jag tänkt mig är en Brunello med utvecklade smaker av jord och nästan övermogna jordgubbar och lite läder . Riktigt bra och med djup. Det krävs mat att matcha det med. Jag finner rostbiff i tjocka skivor i butiken och tänker att det blir bra att grilla. Men jag vill inte ha potatis... Vill låta kolhydrater vara så jag gör en grönsaksbakelse med parmesan och örtkräm till.
Det blev en bra födelsedagsmiddag och jo smakerna funkade bra. Till jordgubbspajen funkade Peach pearl bra, alkoholfri, men vad gör det?
Alltså, kräftskivan i all ära men attans vad svårt det är att beräkna hur mycket det går åt! I år blev det ett halvt tråg. Fast det var tur att vi tog just det sist eftersom det var små och torra kräftor.
Nåväl, av 15 kräftor ska man väl lyckas göra något av?
Till söndagsmiddag fick det bli kräftsoppa a la Portugal. Dvs med hetta. Inspirationen kom från besöken hos min far i Figuera da Foz, Portugal. Till förrätt fick vi ofta en skaldjurssoppa med sting. En sådan fick det bli!
Skalade kräftorna, slängde huvudena i en påse, skjärtarna i en skål och övrigt skal i grytan. Kokade ihop en fond med skal, lök, vitlök, röd stark peppar och selleri. En skvätt vin, fiskfond och vatten. Känner mig duktig för att jag tar tillvara på allt! En ljuvlig doft sprider sig i köket och snart är fonden simmig och har en förförisk doft! Jag silar av och tillsätter matlagningsgrädde och låter det puttra ihop.
Resultatet blir riktigt bra! För att runda av hettan i soppan ringlar jag över rikligt med gräddfil och strör lite dekorativa romkorn över.
Jag avnjuter det hela med en svagare lager trots att tankarna går till en aromatisk Gewystraminer!
Ibland blir det mat över och det är jättebra när hela rätten finns med. Värre är det, som idag, när allt finns men inte huvuddelen. Ok det här med tortilla. Vi är fem i familjen och en är en växande tonåring och förpackningen med tortilla är på åtta. Det säger sig självt. Det tar slut. Men ALLT annat finns ju för en godkänd tacos.
Det blir att göra egna. Så här står jag, kvällen innan jag åker till jobbet klockan tre, och steker tortillas, funderar på varför jag inte gör det jämnt. Det är inte svårt, det tar inte lång tid och, framför allt, är det godare!
Det här blev fullkomligt oplanerat. Egentligen skulle jag få slut på en rotfruktsgratäng och det tänkte jag göra med hjälp av en flankstek. Ah! Underskatta inte en flankstek. Det gäller att skära den på rätt håll. Dvs fel håll. Man skär tvärs över muskelfibrerna, då bli de fantastiska och saftiga!
Men jag har gjort för lite potatisgratäng, trodde ju att jag hade kvar av rotfruktsgratängen men jag kunde inte hitta den. Enligt maken ska den finns i kylskåpet. Hm. Tror jag det.
Alltså blir det en sallad med kraft. Ost, valnötter, och avokado får dryga ut måltiden med övrig sallad.
Allt blir ljuvligt gott! Och årets första grill, sa jag det?
Hur kul som helst! Men kombinationen är svår. Pommes och barolo.. ja vad gör man.
Det här med idéer. Ibland kan det verka som den är ganska enkel och hyfsad snabb. Som jag igår, inspirerad av Paulo Roberto på tv4 morgonprogram, fick för mig att jag skulle fylla makaroner med ricotta. Lät ju gott men barnen gillar inte ricotta så jag gör en köttfärssås och fyller med i stället.
Sagt och gjort. Jag får tag på pasta med stora hål i, fixar rörorna och börjar fylla.
Snart inser jag att det här tar tid för att inte tala om hur kladdigt det blir. Att använda sked för att fylla med förkastar jag snappt likaså smörkniven och kvar återstår bara ren och skär handpåläggning. Förstår vad Paolo menar med att det ser rätt obscent ut och känner mig tacksam över att jag är ensam i köket.
Till slut är jag klar med båda rörorna, är kladdig upp till armbågarna, och slår på den tomatsås som puttrat någon dryg timme. Strör över lite parmesan och ställer in i ugnen. Fixar sallad och bröd, skriker på familjen och sen slår vi oss ned vid det bordet. Serverar en god chianti till.
Jag blir mycket nöjd med resultatet, trots pilleripillet.
Sätter degen på jäsning och bestämmer att den ska få jäsa läääänge. Det får den, för plötsligt plingar mobilen till och talar om för mig att det är dags att åka i väg på ett möte!
