tisdag 24 april 2012

BH -på liv och död

Helt plötsligt börjar kroppen prata. Det var nästan svårt att förstå vad den menade för det var så ovanligt. Den ville träna! ok. Vi, jag och min kropp, går och tränar på friskis & svettis, lite lagom så där.

Första gången tar jag det lugnt och kör inte för hårt eftersom kroppen inte gjort sådant här på mycket länge. Jag kör lite cross training, ben curl och ben press. Men titta där, en ny maskin, undrar hur den fungerar? Jag sätter mig i maskinen som jag fårstår hur den fungerar. Den är lätt. Jag kör två intervaller och det går bra...

Dagen efter tänker jag annorlunda. Magen skriker och gud hjällpe den som drar ett skämt. För att inte tala om rumpan..

Men dagarna går och jag märker en bieffekt. Om jag känt av denna bieffekt förut skulle jag aldrig slutat träna, men plötsligt känner jag att jag har energi och är positiv. Det kan jag verkligen leva med!

Jag går och kör programmet igen. Samma resultat. Inga skämt rekommenderas och ont i rumpan. Och glatt humör.

Det är dags att köpa nya gymkläder. De jag har är ungefär 15 år gamla och jag börjar med att byta ut bh:n. Jag satsar på en modern neonrosa bh med matchande trosor. Jag går nöjd till gymet. Tar fram bh och börjar, vad jag snart får uppleva, kampen att få den på. Över huvudet och ner... sitter fast.. med armarna i kors över huvudet. Jag ålar och kränger, ser hur behagen förvandlas från hyfsade tuttar runt ekvatorn till utsmetade skinnlappar runt höfterna för att sedan återgå till, väl på plats, bystig kvinna i sina bästa år.

Jag börjar träna och känner mig riktigt het i mina neonrosa underkläder och tar i lite extra. (även denna gång lär jag få känna av imorgon.) Tillbaka i omklädningsrummet grips jag snart av panik. Bh:n går inte att få av. Jag ringlar och ålar, hoppar och stampar, med armarna om huvudet. Men det händer ingenting mer än att det knakar i sömmarna. Jag dansar runt, med armarna över huvudet, drar i skinn här och där (omklädningsrummet är fyllt av gamla tanter som hänfört tittar på min dans). Efter mycket slit, (nästan värre än själva träningspasset, är jag fri.

Det är bara att konstatera, träning börjar och slutar med kläderna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar