Det här med sorg är ett märkligt tillstånd. Undrar när det går över? Eller över, jag tror inte att det kommer göra det för det gjorde det inte förra gången. Men jag tror att jag jobbar på att bli en annan människa än den jag var innan. Innan. Min tideräkning är före och efter min fars bortgång. Ibland står den stilla så det här kommer ta sin tid. Mitt liv fortsätter utan honom, vare sig jag vill eller inte. Nu handlar det om att hitta en balans igen. En balans som handlar om att jag måste själv ta reda på mig om jag ramlar. Ska nog gå det med.
Mitt matlagande går upp och ner beroende på lusten. Idag ska jag se om jag kan väcka mig med lite goda dofter av en fisksoppa/gryta. Det finns inte mycket som doftar godare en det! Mina barn mutar jag med pannkakor så jag tror nog alla blir nöjda. Fast jag har insett att jag får hoppa rouille som jag vanligtvis vill ha. Majonnäs och jag är inte kompatibla med varandra, trots att jag älskar den smaken och älskar att göra majonnäs.
