När suget sätter in

Jag brukar planera mina måltider. Vi skulle ha fisk ena dagen och grill den andra. Jag kollar prognosen för vädret och tänker att det blir bra att äta fisk idag och grill nästa. Ha! Lita inte på SMHI alla dagar. Naturligtvis skulle jag ha gjort tvärtom!

Men fisken jag gjorde var helt fantastisk!

Ok, så här var det. Ibland gör tidningarna recepten extra roliga och de ser helt fantastiska ut. Nu ville jag kolla om det var så bra som de sa.

Jag har haft ett extremt sug efter fisk ett tag så ett sådant recept blev det. Citrustäcke på torskrygg. Nå, jag hade inte någon torskrygg men däremot kummel som funkar lika bra. Den får rimmas en halvtimme och sedan lägger jag på ett citrustäcke. Bryner smör med lök och ingefära. Ska bli intressant att se om det är så bra som det verkar.

Tillsammans med vinet är det gudomligt, det måste medges. Jag lägger på minnet att använda bröd, ost och kryddor till ett täcke över fisken.

Det kommer bli mer fisk på bordet. Helt klart.

Det börjar rulla

Smakerna kommer och går. Precis som mina tankar och känslor för min far och hans bortgång. Den tog hårdare än vad jag någonsin kunde föreställa mig.

Den sista julklappen han gav mig var ett delicard och jag beställde en hjortstek och en parmesanbit. Jag gråter när de kommer. Hans omtanke och vetskap om vad jag gillar. Smaker. Sen vet jag förstås att det var oerhört praktiskt för honom. Han var lite lurig så, min far.

Det måste bli något bra! Men viltkött är inte min grej. Har inte övat tillräckligt. Så jag är nervös men hittar ett recept som utgår från låg temperatur som jag känner att det här är vad jag vill göra. Byter ut det vita vinet mot cider (har inte vitt hemma helt enkelt). Det italienska baconet byts ut mot svenskt. Rosmarin till timjan... gör min egen helt enkelt. Såsen, en kantarellsås, blev helt underbar! Jag som inte gillar sås kan tänka mig att äta bara den! Kanske man kan göra soppa av det?

Köttet blir mört och underbart! Och varför tog jag inte en bild av den! Gah!

Revansch på surdegen och den slår tillbaka

Jag har flera gånger försökt göra surdegsbröd från grunden men inte lyckats. Den arma fördegen har delat på sig och inte velat bubbla alls. Jag fick ett recept av min syster som jag provade och det blev ju helt klart resultat! Men det var en sådan variant där man tillsätter lite jäst och det är ju inte riktigt på riktigt.

Mitt nya recept blandar man bara grovt rågmjöl och vatten, väntar tre dagar innan blandar i mer mjöl och vatten väntar ett dygn och sedan bakar. Lätt eller hur?

Vad jag inte räknade med var att det var en väldigt livfull fördeg. Menar, väldigt. Så väldigt att den rymde från skålen och dröp ner på bänken, eller ja ekskåpet. Å, jag vet att man inte ska ställa sånna saker på ett vackert ekskåp men köket är för litet. Och doften! Eller lukten kanske jag ska säga. Det märkliga var att jag tänkte på veteöl när jag fick detta i min näsa.

Resultatet av denna upprymda fördeg blev fyra fantastiska limpor, två råg och två vete. Och det bästa av allt, det blev godkänt av min yngste som annars ratar allt hembakat bröd!
Så gott, saftigt och osmuligt!

Två steg fram och ett tillbaka

Det här med sorg är ett märkligt tillstånd. Undrar när det går över? Eller över, jag tror inte att det kommer göra det för det gjorde det inte förra gången. Men jag tror att jag jobbar på att bli en annan människa än den jag var innan. Innan. Min tideräkning är före och efter min fars bortgång. Ibland står den stilla så det här kommer ta sin tid. Mitt liv fortsätter utan honom, vare sig jag vill eller inte. Nu handlar det om att hitta en balans igen. En balans som handlar om att jag måste själv ta reda på mig om jag ramlar. Ska nog gå det med.

Mitt matlagande går upp och ner beroende på lusten. Idag ska jag se om jag kan väcka mig med lite goda dofter av en fisksoppa/gryta. Det finns inte mycket som doftar godare en det! Mina barn mutar jag med pannkakor så jag tror nog alla blir nöjda. Fast jag har insett att jag får hoppa rouille som jag vanligtvis vill ha. Majonnäs och jag är inte kompatibla med varandra, trots att jag älskar den smaken och älskar att göra majonnäs.

Nyår

Jag insåg precis att fyrverkerier inte har någon betydelse. Inte heller champagne, inte för själva tolvslaget, tvärtom! Jag dricker champagne till maten och vatten till tolvslaget. Men i år så såg jag fyrverkerierna men det var klockorna jag hörde! Jag skålar i vatten för det är så rent som det år som ska komma! Självklart eller hur?