Så fort jag får en idé börjar jag studera och planera. Hur gör man och när ska jag göra det? Samma sak när jag ramlar över receptet på surdegsbröd. Jag läser flera olika recept, hur man gör grunddeg, fördeg och den sista degen.
Jag kalkylerar med tid och bestämmer vilken dag jag ska börja, med grunddegen alltså. Således river jag äpple, blandar med vatten och mjöl, häller i en ren burk. Varje dag tittar jag till burken och rör om morgon och kväll. På tredje dagen inser jag att något måste ha gått fel för plötsligt är smeten i två delar. Häller ut och börjar om. Skalar äpplet denna gång.
Nu går det bättre och tredje dagen ser jag att det puttrar bra där inne. Fortsätter med att göra fördegen till morgonfrallorna som får jäsa i kylskåpet över natten.
På morgon sprätter jag upp och slänger in frallorna i ugnen. De blir helt underbara!
Sporrad av framgången fortsätter jag med fördeg nr 2. Denna gång ska det bli limpor. Allt går enligt plan ända till jag gör den sista degen och känner att oj vad den blev tunn?! Men det står så i receptet… Jag ignorerar magkänslan och hoppas på att de ska resa sig i ugnen. När de jäst i tre timmar på plåten ger jag upp och sätter in dem i den varma ugnen och håller tummarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar