Jag ska till Grythyttan igen och prova vin. Inför det besöket behöver jag pröva massa viner och i lördags var det panik. Jag saknade fem viner till min provportfölj varför jag köpte ett gäng nya viner bland annat en Chablis och Casillero del Diablo Chardonnay. Det vill säga två vinner med samma druva och så långt ifrån varandra man kan komma!
Min make är en älskare av chardonnay men han avskyr chablis. Detta är ju ganska motsägelsefullt eftersom det är samma druva. Nåväl. Jag testar en chablis och så det chilenska vinet. Njuter av skillnaden. Chablis fullkomligt får nackhåren att krulla sig av sin friskhet medan chilenaren är alldeles mjuk och vaniljig.
Maken kommer förbi i köket under mina sörplanden av de sista, dock röda vinerna. Jag skjuter fram glasen med de två vita vinerna och ber honom smaka. Han sörplar och smakar, säger sedan att det bästa är det vinet och pekar på chablis. Jag blir förvånad, inte vad jag tänkt mig. Det andra var "surt".
Idag lagar jag en fiskgryta med saffran och serverar då det chilenska vinet som är kvar.
- Mmm, vilket gott vin! säger maken och jag avslöjar, till hans stora förvåning, att det är samma vin som han dagen innan bedömde som surt.
Så mycket kan mat avgöra smaken på ett vin.
Det är det som gör det så roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar