Lakritsbröd - jodå

Lakrits är nyttigt. Har jag hört. Innehåller massa saker som ska göra oss glada. Gärna för mig för jag tycker mycket om lakrits. Men jag kan inte äta vad som helst - vilken lakrits som helst, utan det måste vara från lakritsrot.

Jag hittade en burk med pulvriserad lakritsrot som visade sig smaka som dammet på turkisk peppar. Gott! Men vad använder jag det till? Hittills har jag testat det i grytor och där gör den sig bra. Inte så att det smakar massor av lakrits utan den är mer som en smakutfyllnad.

Idag pratade jag och min syster om bröd. Hon ville ha mörkt bröd och funderade på soja. Men soja medför också mycket sälta och umami vilket inte är säkert man vill ha i ett bröd. Jag har testat och tycker det är gott, men det är jag det. Då föreslog jag lakrits! Det är ju svart, inte pulvret dock. Detta hade hon inte hemma men jag tänkte att jag måste nog testa det!

Inte blev det särskilt mörkt men gott! Jag bakade med rågmjöl eftersom lakritssmaken finns väl i brödkryddor vilka i sin tur funkar grymt bra med rågmjöl. Det blev en distinkt smak på brödet och makens första association var brödkryddor! Där fanns också en rejäl dos med sötma som tog udden av det lite skarpa i rågen.

Jodå, det går att baka bröd med lakrtis!

Praliner inte som jag trodde

Jag har gjort praliner för första gången i mitt liv. Mycket roligt och mycket pyssel! Först klä formarna med choklad och sedan göra fyllningen. Denna fyllning är den som sätter myror i huvudet på mig. Receptet är som knäck! Då blir de som knäck med choklad runt. Är det gott?

Nå, resultatet är inte som jag förutspådde. Inte segt utan en trevlig mjuk chokladfyllning!

Jämt ut

Den största utmaningen med julbord är att få det att ta slut. Eller rättare sagt, ta slut vid själva julbordet. Jag lyckades riktigt bra i år men fortfarande finns några rätter kvar men de försvinner ikväll!

Igår gjorde jag en asiatisk gryta på de köttrester, rostbiff och kyckling som fanns kvar. Det blev riktigt bra och framför allt en bra avbräck mot all julmat.
Men som sagt ikväll blir ett minijulbord och det kanske blir bra det med. Sen blickar vi fram mot nyårssupén!

Tanken på de lätta rätterna av fisk och skaldjur känns väldigt frestande efter julens mer tunga rätter. Ska bli så gott! Dessutom blir det champagne till! Vem säger nej till det?
För de ickefiskätande, men räkätande, personerna kommer jag att göra ett toscanabröd. Ett bröd med mat på fast ändå inte som pizza. Inte helt otänkbart att även jag äter av det.

In kräver ut!

Jag har nästan bestämt mig..Jag ska köpa en ny.. flashig dyr kaffemaskin. En sådan som alla kan använda. Även de som inte kan läsa. Men den kräver plats och jag vet var! Fast jag måste byta plats på lådor och knivar men det gör ingenting för jag måste ändå få knivarna till ett bra ställe.Så jag känner mig orimligt nöjd med mig själv när jag städar ur kökslådorna och skrubbar dem rena och byter plats/slänger saker som inte använts.

Men någon gång ska det också göras! Rensas för nytt!

Efter jul..

Nu har alla åkt och det är, tomt, tyst och ganska skönt. Enda tills jag tittar in i kylskåpet. Fast i år kan jag faktiskt se den bakre kylskåpsväggen. Alltså har jag lyckats ganska bra med årets föresats: Att det jag gör till jul ska gå åt!

Idén var inte att ta bort sillinläggningar o dyl utan att göra mindre mängd av varje. Förstår inte att jag inte tänkt på det förut. Dessutom gjorde jag lite mer olika sorters kött, dvs förutom skinka hade jag rostbiff och kalkon. Allt för att slippa den förb... köpta grillade kycklingen som min kräsna dotter vill ha.

Så jag är ganska nöjd. Nu på annandag blir det skinkmacka och risgrynsgröt. Det är inte mycket kvar i mitt kylskåp och inte heller i min frys. Precis som det ska vara inför det nya året.

Ut med det gamla och in med det nya!

Nerver i juletid

Jag är inne på tredje sillinläggningen och jag hoppas att dessa blir bättre än mitt julbak! Det verkar som om att baka inte var någon bra idé i år.  Inte så att det blir helt fel men brödet tappar formen, jäser inte som det ska, saffransbrödet blir för torrt... vid det här laget har jag insett att jag inte ska ge mig på hårdbrödet som jag tänkt baka. Nu står mitt hopp till julgodiset som jag tänkt göra senare.

Men allt är inte sill och skinka till julbordet. Jag har gjort lite olika inläggningar som tillbehör till köttet och fisken.

När jag så börjar med godiset slår sig misströstan ned i mitt bröst. Lakritskolan flyter ut och blir alldeles för kladdig för att slå in i cellufan och tryffel får vatten i sig och blir grynig.

Nej, maten fungerar inte i årets julmatlagning. Återstår att se om det fortfarande är ätligt. Men min förhoppning om det perfekta julbordet är som bortblåst. Som tur är kommer det trevligt besök som jag får njuta av istället!

Nu är det fart i julköket!

Jag inser att jag är ute i lite sent för vissa rätter på julbordet men jag kan inte låta bli. Ska nog hinna ändå. Jag har ju varit sjuk i omgångar så förberedelserna har inte kommit igång så som de brukar. Detta har ju givetvis effekter på julbordet. Får skära ner och göra andra saker. Sådant som inte tar sån tid och sådant som klarar sig i frysen.

Men känslan när jag häller i romen i kakan och inser att jag häller i en 23-årig solera.... mitt hjärta snörps ihop och jag tänker..."om bara denna kaka bli god är jag helt nöjd med mitt julbord!" En Solera lekar man inte med. Detta är ett hantverk utan dess like som används både vid whisky, sherry och rom framställan kanske vid andra tillfällen också?  Vad vet jag? Jag är ganska ny i området. Men metoden är tidskrävande och ett noggrant arbete. Nu häller jag det i en kakan. Det isar i magen!

Ett vanligt doppebröd står på jäsning och pepparkaksdegen håller på att anta sin rätta temperatur. När det är klart väntar, köttbullar, syrade rotfrukter och kanske leverpastej. Vi får se, just nu måste jag hämta mig efter romchocken!

Första glöggen - nu kör vi jul!

Nu är lussekatterna snart klara. Under knådandet har jag tjuvsmakat på glöggen. Den var helt ljuvlig! Precis så som jag vill ha den!

Tegnér & Son, Wilckens Fat, starkvinsglögg gjord på ekologiska druvor. Inte fullt så söt som Blossas och har mer av kryddor än russin i smaken. Den är ganska torr! Absolut ett måste på julafton.

Efter fikat med de nybakade lussekatterna, pepparkakor och en stor kopp kaffe, ska jag börja med julköttbullarna och dagens middag. Jag har hittat kött i frysen som jag tror är högrev vars förpackning gått sönder. Det tänker jag mala ner tillsammans med lite fläskkött. Till middag blir det mozzarella fyllda köttfärsbiffar och pasta. Nå, dottern får potatis eftersom hon fullkomlig älskar färsbiffar, potatis och brun sås. Såsen tänker jag dock fuska med. Tror jag har en påse i skafferiet, men tyst! Säg inget till henne!

Jul = planering

De som känner mig vet hur mycket julen betyder för mig. Jag älskar att laga julmat och har ofta väldigt mycket på bordet av olika slag.
I år har jag tänkt att utmana mig på ett annat sätt. Att få maten att ta slut på jul utan att vi behöver vråläta julbordet till både frukost, lunch och middag. Det ska bli kul att se om jag i min planering tänkt rätt!

Kruxet med planering är när den spricker. Som den nu redan gjort eftersom jag plötsligt blev sjuk. Jag ligger redan flera rätter efter men det ska nog gå ändå. Det värsta som kan hända är att jag får stryka några rätter... hemska tanke!

Men för att kunna göra julbord behövs det plats i frysen så det första jag får göra är att äta ur den! Eller första och första, detta måste göras samtidigt som jag lagar rätterna. Imorgon får det bli köttbullar. Då har jag kommit på att jag tar den högrev som jag har i frysen och maler den till färs, kanske blandar jag i lite fläskfärs också. Men i år blir det ingen korv, det känner jag. Korv är väldigt roligt att göra men den äts inte av på samma sätt. Nytt på mitt julbord i år blir rostbiff och kalkonklubba, allt för att barnen ska finna något mer än bara skinka och köttbullar. Två nya tillbehör kommer till också, inlagd lök och syrade rotfrukter. Sådant som jag ofta saknar på julbord. Grönsaker.

Gudadryck!

Jag har besökt de "Italienska vindagarna" på Grand Hotel i Stockholm. Det är alltid lika smakfullt, kul och överraskande att träffa så många vinproducenter på en gång. Och lärorikt. Den här gången var jag mycket systematisk och provade först de vita vinerna, och mousserat förstås, sedan de röda. Naturligtvis provade jag inte allt som fanns utan riktade in mig på det som för mig var okänt.

 Min största behållning av besöket var de viner vars druvtyp jag inte förr smakat, samt Vinsanto och Recioto som för mina smaklökar varit okända.
En druva som jag blev speciellt förtjust i var, vermentino, den var smakrik, behaglig och ganska fyllig. Kändes som en lillasyster till chardonnay som för mig ofta blir lite för mycket men vars "mullighet" jag gillar. Vermentinon hade denna mullighet men även det friska inslaget. Så gott! Eftersom jag redan tidigt fann den här druvan så blev det givetvis så att jag på de övriga borden letade just efter denna druva. Det var så härligt att göra jämförelser mellan de olika producenterna som kom från olika delar av Italien och hur de kunde skilja sig så mycket åt! Härligt!

Garganega var en annan druva som jag uppskattade. De viner som jag provade med denna druva var även de riktigt fylliga och smakrika med en mycket spännande doft!

En av producenterna övertalade mig att smaka deras reciotovin, jag som inte har så mycket till övers för söta viner, föll pladask! För mina kunder brukar jag säga att det är Italiens motsvarighet till Portugals portvin. När jag smakade på det insåg jag att jag var inte helt ute och cyklade. Men det italienska reciotovinet är mycket lättare och inte så sliskigt sött som portvinet kan bli. Med lite ost så är jag i himlen...

Efter det här besöket inser jag att jag får nog gå och botanisera mer i Systembolagets hyllor!

Jambalaya + lakrits = sant

Disney ses mycket i familjen. Så även idag. Med två sjuka barn hemma så blir dvd en självklar sysselsättning. Idag såg vi Prinsessan och grodan, där en speciell gryta har en stor roll. Allafall som jag ser det. Den heter Jambo i filmen men får ju mig att associera till Jambalaya. En sydstatsgryta med allt möjligt i. Så en sådan blir det idag. Jag hade kyckling, pilgrimsmusslor och lite scampi i frysen så det fick det bli. Köpte bara till en kryddig köttkorv för smaken skull.

Men när jag börjar smaka av grytan så fattas något. Den har hetta, check, sälta, check andra smaker finns där också men något saknas. Det fattas något mellan de låga smakessenserna och de höga. Hm, tittar i skåpet och finner...lakritspulver! Raskt tar jag ut burken och innan jag hinner protestera har jag haft i en hel tesked. Resultatet blev precis vad jag hoppats på! Lakritsens både aromatiska och söta smaker blev som en brygga mellan de låga smakessenserna och det salta, starka. Det starka som bränner i halsen får lena kanter och fylliga toner.

Jag ska använda lakrits igen... det är jag helt säker på!

Lax och lakrits

Jodå, jag har hört talas om lakrits i maten och funderat på hur jag ska få till det, så att säga. Men nu har jag köpt en burk lakritspulver. Oj, det är som att slicka på turkiskpepparkarameller!
Men hur har man det i maten? Försiktigt har jag fått rekommenderat.

Jag ska ha lax i kväll och har fått för mig att lakrits passar. Bestämmer mig för en creme fraiche bas och blandar i citronzest och lakrtispulver. Smakar av. Flera gånger. Avslutar med salt och peppar och konstaterar att det är så..... piiiiip... gott! Lägger till kokta morötter som är tumlade med lakritspulver. Gott!

Potatis, lax och citron/lakritskräm,... mycket gott! Men ska prövas mera för att få fram proportionerna!

Smutsiga spöken...

Nu är de gjorda, mina spöken och en underbar pavlovabotten. Men spökena behöver definitivt tvätta sig. Av någon anledning som jag inte förstår blir alltid mina maränger en aning brunfärgade. Men i övrigt är de fantastiskt goda. Frågan är om temperaturen ska sänkas ytterligare och de får stå inne i ugnen längre än de redan gör. Nära två timmar står de nu.

Det är visserligen Halloween men jag gör en indisk kycklinggryta till middag. Med mina kryddor, dvs ingefära, kardemumma och lite kanel. Få se hur det blir, förmodligen så blir det bara jag som äter men så får det vara idag. De andra får ju godis!

Spöken och pavlova!

I frysen har jag en burk med äggvitor stående. Jag vet inte så många rätter som man kan använda sådana så de har stått där ett tag. Men nu är det halloween och jag vill ha spöken! Fast jag har väldigt mycket äggvita så det får också bli en pavlova. Jo, jag vet, det är mitt i veckan och då ska man inte ha dessert! Befängt, vem har sagt det? För mig är det helg så jag ska ha efterrätt!

Man ska inte fira halloween heller för den delen. Men det struntar jag i! Jag tar varje tillfälle i akt att fira och laga något gott, tända ett ljus eller två...

Jag ska bli duktigare på bloggen också, men jag har tentaläst nu ett tag och har helt enkelt inte hunnit med. Men nu är den gjord och jag har inte den blekaste aning om hur den gick! Såg så lätt ut först men sedan när jag började grotta ner mig.. suck. "Förklara kvalitet i förhållandet till vin?". Vad är det för fråga? Förhållande? Jag fick ihop något konstigt svar men är ack så osäker på den. Men, det är bara att vänta och se.

Ett andetag

Jag har börjat med yoga. Jo, jag vet att det inte går att äta och inte heller har något med varken mat eller dryck att göra, men det har med mig att göra.

Tillbaka till yoga. Yoga handlar mycket om andning, något som jag tagit som självklart förut. Andas gör jag ju, uppenbarligen. Men under passen med yogadamen är det under mer kontrollerade former. Djupa andetag tills jag nästan blir yr. Inser också till min förvåning att jag troligen inte andas som man bör alla andra timmar förutom denna med yogadamen. Efter passet är jag behagfullt avslappnad och det är nog så att detta ska jag fortsätta med!

Sitter nu och väntar på att dottern blir klar och vi ska iväg på en syfestival. Under tiden letar jag efter något att äta i kväll, som alternativ två om jag inte hinner tillbaka för att sätta igång det långkok som jag tänkt. Det går faktiskt att äta en härlig köttgryta en fredag! Tror jag.

Ett lamm kommer lastat!

Jag har alltså gjort det igen. Beställt ett helt lamm. Den här gången försäkrade jag mig om att det skulle stå på förpackningarna vad det var för något. Men när jag hämtar lammet ser jag direkt att de inte är märkta. Jag är dålig och orkar inte med att ta diskussionen i butiken utan går hem och slår i böcker och på nätet.

Resultatet är att jag har nu hyfsad koll på vad det nu är jag har i frysen. Men vad ska jag göra med allt? Dessutom undrar jag var lammfilén tog vägen och vilken del gör jag färs på? Tål att fundera på för färsbiffar av lamm älskar jag! Eller Moussaka på lamm!

Jag premiärlagar middag med stekta lammkotletter, till dotterns fasa, med en varm rödbets/fänkålssallad med getost. Jag vill testa dressingen till salladen om den funkar med vinet. Dressingen är nämligen gjord av svartvinbärssaft så då funderar jag på om den skulle fungera med vinet som doftar starkt av svartvinbär?

Resultatet är riktigt bra! Det taninstarka vinet mildras av dressingen och bären i både vin och dressing kommer fram på ett synnerligen angenämt sätt. Det är riktigt roligt när det blir som jag tänkt!

Utmattade smaklökar

Efter en dag i Grythyttan är mina smaklökar helt utmattade. Vi har idag koncentrerat oss på att känna skillnad.
Under en månadstid har vi studenter koncentrerat oss på metodik och formalia. Klätt av vinet sin personlighet för att till slut stå med det faktiska resultatet, bra eller inte bra vin. I Sverige är det svårt att hitta ett vin som är direkt dåligt eftersom vinerna genomgår en rigorös avsmakning och kontroll. Men det finns viner som landar långt ner på kvalitetslistan.

Nåja, denna dag i Måltidens Hus, har läraren fullt upp med att få oss att släppa på formalian och bara känna efter. Skillnaden på en crianza och en gran reserva? I teorin är det enkelt men när jag sitter där och sörplar och gurglar är det inte lika enkelt. Vad exakt är det som skiljer i smaken? Svårare blir det. mousserat vin och champagne? Mycket svårare! Båda friska och torra. Men efter ett antal spottande så känner jag det! Det lilla beska långt bak i smakpaletten på det mousserade vinet, champagnes lena fräscha smaker! Vinerna är ändå gjorda med samma metod och ändå så olika.

Det blir bara bättre och bättre med kunskap och bättre blir det när kunskapen väl har satt sig. Nu, när jag står framför hyllorna med flaskor och stirrar på etiketterna känner jag mig osäker och tafatt. Men det kommer. Det är jag säker på. När kunskapen landat.

Varför vin är så spännande!

Jag ska till Grythyttan igen och prova vin. Inför det besöket behöver jag pröva massa viner och i lördags var det panik. Jag saknade fem viner till min provportfölj varför jag köpte ett gäng nya viner bland annat en Chablis och Casillero del Diablo Chardonnay. Det vill säga två vinner med samma druva och så långt ifrån varandra man kan komma!

Min make är en älskare av chardonnay men han avskyr chablis. Detta är ju ganska motsägelsefullt eftersom det är samma druva. Nåväl. Jag testar en chablis och så det chilenska vinet. Njuter av skillnaden. Chablis fullkomligt får nackhåren att krulla sig av sin friskhet medan chilenaren är alldeles mjuk och vaniljig.
Maken kommer förbi i köket under mina sörplanden av de sista, dock röda vinerna. Jag skjuter fram glasen med de två vita vinerna och ber honom smaka. Han sörplar och smakar, säger sedan att det bästa är det vinet och pekar på chablis. Jag blir förvånad, inte vad jag tänkt mig. Det andra var "surt".

Idag lagar jag en fiskgryta med saffran och serverar då det chilenska vinet som är kvar.
- Mmm, vilket gott vin! säger maken och jag avslöjar, till hans stora förvåning, att det är samma vin som han dagen innan bedömde som surt.
Så mycket kan mat avgöra smaken på ett vin.
Det är det som gör det så roligt!

Form på smak?

Den senaste tiden har det blivit intensivt med vinprovning. Jag börjar få kläm på det men känner fortfarande att jag är lite av en smakanalfabet. Däremot har jag märkt att jag ser smaker i former!

Ett bordeauxvin, har en rund, mörkröd botten, som stiger i en mjuk, böljande form uppåt! Medan en australiensisk shiraz, har höga toppar i ett lila spektrum!

Fråga inte hur det här går till, jag har ingen aning! Inte är det särskilt vetenskapligt och heller inte något som jag får godkänt av på kursen. Men det är bra minneskrokar!

Middag rakt upp och ner

I dag är tiden knapp. Och orken. Jag jobbade kväll igår vilket gör att jag idag är väldigt trött. till det hör att jag pluggar också. Vin. Trodde i min enfald att jag skulle kunna använda mig av gamla meriter men mina annteckningar är bristfälliga.

Hur som helst behöver familjen mat och jag bestämmer mig för, med inspiration från min dotter, att det blir köttfärsbiffar, potatis och brun sås. Brun sås. Det låter så enkelt men jag har svårt att få till det. Så det är en utmaning. Jag gör som min mamma gjorde. Nästan. Stekar biffarna först och sjuder vatten i pannan. Slår på grädde och silar sedan av när det bubblar. Häller över i en annan kastrull och smakar av. Det är jätteäckligt!
Med en suck häller jag ut det i slasken. Börjar om med smör, vetemjöl, grädde och mjölk. Som en vanlig bachamelsås. Häller i soja för sälta och färg. Smakar fortfarande som det ska. Tar en sked av lantbuljongen som är nyinköpt och känner att jag är på rätt väg. Slutligen tar jag ut köttfärsbiffarna ur ugnen där de stått för värmning. Plockar av dem från fatet och häller köttskyn i såsen och där satt den! En riktigt god, brun sås.

Ibland måste jag få göra fel för att göra rätt!

Dofter!

Att gå ut i min trädgård när lammsteken grillas är nästan tortyr. Dofterna sprider sig i grannskapet och det gör säkert varenda människa som befinner sig i närheten, hungrig. Jag skyndar mig in för att göra i ordning tillbehören och prova vin som jag hällt upp. Lammsteken har fortfarande någon, kanske några, timmar kvar, på grillen.

Det blir ugnstekta rotfrukter i sallad som bastillbehör. En vanlig rätt till grillat kött hemma hos mig. Det är inte alltid potatis på min tallrik, den väljer jag gärna bort till förmån för pumpa, morötter och fänkål. Till detta rör jag ihop en getostkräm som toppas med knasterstekt skinka från Italien.
Tillsammans med det grillade köttet blir det riktigt, riktigt gott. Helt klart ska vi grilla hel lammstek igen!

Vad vinprovningen beträffar blir jag sorgligt medveten om hur otränade mina smaklökar är. Undrar i mitt stilla sinne hur detta ska gå och oroar mig för hur jag ska klara tentan. Tror inte att de godkänner ”blöta stenar” och ”bittermandel” i rödvin! Nåja, det är bara att prova på!
Jag testar Cabernet Sauvignon från olika klimatzoner, Chile, Sydafrika, Frankrike och Australien. Den första noteringen blir att blomflugor föredrar vin från Chile och Australien medan de helt ratar det franska bordeauxvinet. Kanske inte en notering jag tar med till min examinator men en kul notering. Slutsatsen av testet blev allafall att det chilenska vinet var oerhört fruktigt, medan det australiska var tämligen lätt trots att det fanns en del kropp i det. Det är kul med viner! Roligt att testa det på det här sättet! Vad jag ska hitta på nästa gång vet jag inte riktigt. Hur jag ska testa vita viner vet jag inte heller eftersom det blir ju en del vin över och maken har svårt att dricka vitt. Det är inte mycket jag vet med andra ord. Helt klart en utmaning!

Lammstek och vinprovning

För en tid sedan köpte jag ett helt lamm och la i frysen. Det var bra att ha om nu styckarn bara hade stycket det stackars lammet så att det gick att känna igen vad som var vad. Men nu sitter jag här med en stek modell större. Tankarna går närmare till en fårfiol än en lammstek och väger ett par kilo. Den är så stor att jag är tveksam att den går in i ugnen så nu ligger den på grillen. Lite spån har den fått också så jag förväntar mig en rökig tuch. När den nu blir klar. Jag är lättad över att jag fick den på grillen så tidigt men tror ändå att det kommer bli en sen middag. Medan den ligger där så ska jag prova vin.

Jag tänkte göra en provning på en druva men från olika delar av världen.
Får se om jag märker någon skillnad! Nu ska glasen fram, och vinet märkas upp!

Overload

En dag i Grythyttan sätter sina spår. Jag sniffar på allt jag kommer över. Analyserar smakerna som kommer i min mun. Det var en helt fantastisk dag! Med mycket lärdomar och en heldel att lära om. Även några kunskaper som jag fått köra på tippen. De var helt enkelt feluppfattade från mig. Så går det ibland. Jag köpte mig även nya provglas, sk ISO glas, så att jag har samma förutsättningar när jag testar. Det är bra.

Men det tog på krafterna. Hade ju jobbat morgon under helgen och fick ju gå upp "tidigt" även på måndagen, 04.15. Det är sovmorgon faktiskt, men inte tillräckligt när jag redan har minus på sömnkontot. Blir ju inte bättre av att sitta och köra 27 mil gånger två. Så idag blir det en slow-day. Tar det lugnt, dricker kaffe, åker och handlar, fixar lite saker. Ska laga något lagomt gott ikväll. Och fundera på hur vi ska testa 15 viner innan den 3 oktober. Hoppas att det kommer något vin på jobbet.

Vi får väl se, vi får väl se...

Plugg!

Jag måste medge att jag är nervös. Imorgon ska jag träffa mina kursare! 96 personer som alla har samma brinnande intresse för vin som jag. Det måste nästan ta eld.
Men med högskolestudier medför det vissa åtaganden. Skriva PM, tentor och olika arbeten. Jag har under mina lediga dagar filat på den första uppgiften. Konstigt nog blir jag mer fixerad vid att få formalian rätt än själva innehållet. Hur var det nu man citerade? Och hänvisningar till referenser?

En sak är klar, under de närmaste tio veckorna kommer det inte bli så mycket tid över för bloggen. Men jag ska göra mitt bästa!

Svansar!

Det blir inte mycket tid över för att skriva nu när jag börjat plugga. Det är en hel del som ska läsas. För att inte tala om provas! 15 viner på en månad! Tack och lov att jag har gamla provningsprotokoll kvar som jag får använda.

Flera av mina kollegor har talat lyriskt om oxsvansgryta. Av dem har jag också förstått att ju längre det kokar dess bättre blir det. Så nu står det en gryta på spisen och puttrar sedan fyra timmar. Vi får väl se hur det utvecklar sig. Jag började med att koka bara köttet och sedan har jag efterhand tillsatt lite smakämnen, som lagerblad, svartpeppar och lök. Sist tillsätter jag morötter och broccoli så att det fortfarande finns stuns kvar i grönsakerna. Till detta blir det kokt potatis och bröd. Men det är helt ok att hoppa över potatisen och använda brödet att doppa i såsen som jag tror blir god.

Jag misstänker att mina barn kommer rynka på näsan åt maten och för dem ska jag steka pannkakor med ärtmjöl. Jag brukar tillsätta lite sådant så att det blir lite mera mat av pannkakorna. Till dessa blir det jordgubbar och smetana för den som vill.

Men, det är nog bara vi vuxna som törs det sistnämnda.

Inte som jag tänkt

Idag fyller jag år. Eller egentligen så är det först på onsdag. Men av praktiska skäl så firar vi alltid på helgen. Bättre så. Alla är utvilade och orkar upp att gratta den som fyller år.

Jag fick en pastamaskin! Något som jag verkligen önskade mig och raskt bestämde vi att vi ska göra ravioli till middag. Ravioli med grov pesto! Tidigare så kavlade jag degen. Men nu finns det en insats som fixar det. Bara man vevar.
Nå, så enkelt är det inte. Jo,  veva är enkelt men det blir gegga av det som jag vevar. Jag inser att det behövs mer träning och övergår till plan B. Vilket betyder att vi gör tagliatelle istället.

En halvtimme senare och en insats från maken så övergår vi till plan C. Fabriksgjord tagliatelle. Det går helt enkelt för långsamt att göra själv. Men såsen, peston, är gjord för länge sedan och passar utmärkt med den hemlagade pastan, det lilla som blev klart.

Det blev inte som jag tänkt. Men resultatet var ändå fantastiskt!

Kan knappt tro det

Jag svävar en bit ovanför golvet, i en drömvärld. Kan knappt tro att det är sant att ett av mina mål, mitt drömmål, har inträffat. Jag kom in på sommelierutbildningen i Grythyttan! Önskade bara att jag kunde njuta av min eufori helt ut. Inte vara bedövad av trötthet som jag nu är. Jag "blev med" två extra nattflyg i går och kom inte hem förrän halv sex i morse. Det betyder att jag hade varit vaken i 22 timmar och inte ätit mer än en banan de sista 10 timmarna. Jag säger inte det för att beklaga mig. Det här accepterar jag för det ingår liksom i mitt jobb men givetvis påverkar det mig. Som nu. Kan inte känna den där riktiga glädjen. Men jag vet att den kommer!

Eftersom jag har akademiska poäng sedan tidigare och har utbildning från bolaget så kommer jag inte behöva läsa mer än två terminer. Men möjligen kommer jag ta fler för att det helt enkelt är så intressant!

Längtar till den 10 september för då börjar jag!

Red snapper del 2

Jag beslutar mig för att ta mig ann de fyra filéerna av red snappern som ligger i frysen. Mina barn kommer inte bli glada men jag måste få min fisk känner jag. Dessutom vill jag bli av med denna märkliga firre. Barnen får fiskpudding som jag hittade i disken på ICA och som jag vet att de alla tre ätit förr. Får se om det stämmer fortfarande.

Jag är sugen på en gryta där jag kan doppa ett gott bröd i. Så jag steker lök, fänkål, morötter och paprika en stund, häller i en slatt vermuth och väntar. Några deciliter buljong och sedan lika mycket matlagningsgrädde. Jodå, jag använder det ibland!

Resultatet blir riktigt bra! Bäst hade det varit om det varit en annan fisk, tex lax. Red snappern är lite hård och jag tror inte jag köper den igen. Den var inte riktigt min grej och jag tycker den  har åkt lite väl långt eftersom den kommer från Mexikanska golfen. Vi har godare fisk här ikring.
Det som gjorde grytan så god var fänkålen tror jag, som gav både syra och krydda till grytan. Fänkål är min nya grej. Den fungerar så bra tillsammans med fisk och i sallader.

Imorgon ska det bli något annat. Det ska bli kött i bröd, tror jag. Kanske mina barn förlåter mig då!

Pizza på riktigt!

Fördelen med att jobba där jag jobbar är att jag har så många kollegor från olika delar av världen. Och vi pratar mat.

- Å, vad har du med dig? En fras som förekommer säkert 10 gånger varje dag.

Sedan diskuteras det om vad som finns i eller hur riset kokas för att få till det där fluffiga vita riset som mina kollegor från Iran har med sig. Jag går hem och gör som de säger men jag lyckas andå inte att få till de där smala, fina vita kornen. Så jag ställer frågan igen och försöker igen. Så är det.

Här om dagen pratade jag med en italienare om pizza. Ett vågat ämne! Men han berättade för mig hur han gjorde pizza och jag blev så tänd att jag gjorde den till söndagsmiddagen.
Men vad var det som skillde då? Jo, han förgräddade botten! Sedan förberedde han ingredienserna på spisen, strödde över fyllningen på "brödkakan" på med mozzarella och in i ugnen igen.

Jag gör likadant, förgräddar degen med en skvätt olivolja och salt, steker snabbt lite fänkål och broccoli som jag lägger över den färdiga brödkakan. På med lite rödlök och mozzarella, in i ugnen och när osten är smält tar jag ut den och lägger på massor av räkor.

Den blir fantastisk god och får mycket beröm av maken som uppskattar den friska smaken. Botten blir inte så blöt som när jag gör den som vanligt men inte heller som hårdbröd. Mer som ett lättrostat bröd!

Så vill du utvecklas i köket, prata mat!

Respekten för vår föda

Min far hyser stor respekt för maten, precis som jag. Fast det yttrar sig lite olika för oss två. Min far upplevde den svåra tiden under kriget och vet vad det innebär att inte ha mat. Där har ju aldrig jag varit. Medan min far tycker att man ska äta allt oavsett om det är gott, finner jag ingen mening i det. Hungersnöden blir inte mindre för att jag äter sådant som jag inte gillar bara för att jag vet att det är nyttigt. Det väljer jag bort. Jag köper det inte helt enkelt.

Det betyder inte att jag inte provar nya saker. För det gör jag med glädje. Men upptäcker jag att jag inte gillar det så köper jag det inte igen. Det betyder inte heller att jag slänger det som är kvar av den köpta förpackningen utan försöker hitta alternativa sätt att tillreda produkten. Någon enstaka gång har det hänt att jag inte funnit något alternativ, men inte förrän då, och produkten är gammal, så slängs den.

Nej, med respekten menar jag att jag inte vill hafsa fram maten. Den ska vårdas från grytan till bordet, det vill säga att jag även ställer krav på dukningen. Med andra ord kan mina gäster se om jag är stolt/nöjd över min mat eller om jag anser att jag hafsar. Jag vill ha en duk t ex. eller allafall tallriksunderlägg om jag är nöjd. Gafflar och knivar ska ligga intill och inte vara framslängda. Det ska finnas en sallad och är det riktigt bra så blir det även bröd till. Jag tycker maten, bra mat, kräver den omsorgen.

Mina omsorger och min respekt för maten visar den ödmjukhet och tacksamhet som jag känner över att jag faktiskt har mat att ställa på bordet. För det är ingen självklarhet.

Efter fisk kommer kött

Förra veckan åt jag fisk i tre dagar. Det störde mig faktiskt inte för jag har varit utan fisk i så många år. Nåja, någon gång per år har jag och maken tvingat fram en fiskrätt. Men under de senaste månaderna har min längtan efter fisk varit stor och därför var det ok med denna fisktäthet.

Nåväl, jag längtar även efter kött ibland så jag införskaffade en biff i kappa.  Vädret är hyfsat så maken "övertalas" att sätta sig vid grillen med en öl. I köket ertappar jag mig med att skära bort kappan! Ve och fasa det var ju just det som jag ville testa! Om det skulle bli någon skillnad i smak med kappan på. Suck, det får bli som vanligt alltså.

Köttet grillas, jag fixar potatis, sötpotatis och pumpa som rostas i ugnen. Även en härlig sallad med egna tomater slänger jag ihop.

Sedan kräftkalaset finns en stor bit av västerbottenost kvar och jag inser att något måste göras med denna ost om den inte ska förfaras.

Det får bli ostbröd! Jag gör en vanlig bröddeg men bakar in osten på samma sätt som jag bakar in smör i en weinerbrödsdeg! Resultatet blir små, smarriga, frasiga bullar som passar så bra till det grillade köttet och till vinet, Cline, en zinfandel från USA.

Det är gudagott att leva!

Röka fisk!

Det blev gott! Vår rökta lax. Men lite torr och lite.... ja ni vet. Det finns alltid något som kan förbättras så idag ska vi göra om det med den andra delen av laxen. Den som legat och dragit lite extra i salt och kryddor.

Det svåra är tillbehören till rökt lax. Jag är inte helt hemma där. De blir lite tråkiga men helt ok. Romröra är det ena och det andra är spenat, lättstekt i olivolja, och vitlök. Färsk potatis också förstås. Men det måste ju finnas andra tillbehör.

Jag har helt enkelt funnit en ny utmaningen. Rökt fisk!

Ute på hal is

Mannen fick en rök i födelsedagspresent. Gissa av vem? :-) Från mig förstås. Vi båda älskar mat och mannen tycker om att laga mat som grillas så varför inte rökas?

Nåväl, ingen av oss har ju gjort detta så det ska bli synnerligen intressant att göra det idag. Jag har läst recept och instruktioner. Men de är inte som jag vill så jag, eller vi, gör som jag vill ändå så får vi se om jag tänkt rätt.

Barnen vill dock inte äta sådan fisk. De vill ju inte äta någon alls så de får istället sådan mat som vi inte tycker om, tomatsoppa med makaroner samt pannkakor.

Alla blir lyckliga - om vi nu lyckas med fisken!

Snabbmat

Ibland krävs det att maten ska lagas snabbt. Snabbt för mig det är mellan 30-60 minuter. Snabbare än det så är det inte mat. Jag har krav. Visst kan man använda helfabrikat men det är endast i krissituationer.

Idag behövs maten snabbt. För min skull. Jag måste i säng bara några timmar efter att jag kommit hem så maten måste fram. Min man hotar med köttfärssås om han ska laga den och saken är avgjord. Jag fixar middagen. Inte för att han inte kan göra köttfärssås, snarare tvärtom, men den görs så ofta! Jag har auberigne i kylen, jag kryper till korset och låter mannen köpa ostsås. Det blir moussaka.

När jag lagar till köttfärssåsen så inser jag att jag inte har några krossade, eller passerade, tomater men däremot har jag grillsås kvar sen grillfesten i onsdag!

Resultatat blev enastående gott!

Så räds inte att ta till andra varor som finns i kylen och det är ok att ta till halvfabriken... ibland.

Kräftor!

Nu har jag ätit kräftor! Detta underbara skaldjur. Den här gången provade jag ju med vin, Sancerre. Någonstans hade jag läst att det skulle passa och det gjorde det ju förvisso. Men det var ingen sån där aha-upplevelse. Pajen av västerbottenost fungerade förvånansvärt bra och gjorde vinet en smula mjukare. Vinet som sådant var fullkomligt underbart! Värt att döda för som jag brukar säga, till mina barns stora fasa eftersom de tror att de då ligger i farozonen.

Dessutom är ju kräftor lite salta vilket gör att man blir törstig och då fungerar inte vin varför det även behövs vatten. Fast vatten känns ju inte särskilt festligt.

Slutsatsen är att jag föredrar den traditionella ölen, och snapsen, trots allt!

Dan före dan..

I morgon fyller mannen år och som tradition är det kräftkalas. Mor, far och svärfar till födelsedagsbarnet, är inbjudna. Ja fler är ju inbjudna men har av olika anledningar ingen möjlighet att komma. Dessa kräftskivor brukar vara uppskattade och minnesvärda. Egentligen vet jag inte varför. Det är i princip samma sak varje år, kräftor, västerbottentårta med kantareller, bröd, öl och snaps. Barnen får något annat alternativ som räkor eller hemmapizza. Ändå är detta något som samtliga ser framemot med nästan barnslig förtjusning.

Nåväl, jag håller på att förbereda inför kalaset och ska snart till Ulriksdals handelsträdgård för att plocka lite grönsaker och blommor. För i år ska det bli lite annorlunda. Det ska också bli getostsallad och jag kommer erbjuda vin istället för öl och snaps. Dock har jag både öl och snaps i beredskap för de som inte kan bryta traditionen, jag vet att de finns.

Så nära...

Jag har aldrig varit så nära målet som idag. Bara ett steg kvar. Hur svårt ska det vara?!

Vad är det jag yrar om? Jo jag har sökt in till somelierutbildningen i Grythyttan och jag står som första reserv! Förra året kom jag in men då ställde de in kursen vilket var mycket frustrerande.

Nu går jag och hoppas att någon annan ska ändra sig. Inte längre vilja gå kursen. Känns lite fräckt förstås.

Men jag och min man har bestämt oss. Jag kommer in! Fast sådant får man ju inte säga. Det betyder otur.
Att gå och vänta så här gör mig galen. Jag har redan läst en av kursböckerna och det var hur kul som helst. Vilket gav mig mersmak.

Så jag säger bara det, jag kommer in!

Var smaken sitter

Resan till Spanien fick mig verkligen att fundera på vad det gör att vissa saker smakar så gott. Det är inte alltid som det stämmer med vad brukligt är när man matchar vin och mat. Ibland kan ett vin som teoretiskt inte fungerar till maten bli alldeles utmärkt för att.... ja vad är det?

Det är komplicerat. Jag tror att man måste tillräkna en massa faktorer förutom det klassiska, sällskapet. "Vinet njutes bäst i gott sällskap." Eller att ett vin med hög syra passar bra med syrliga ostar som t ex getost. Jag tror också att det handlar om vilket humör jag är på, vilken temperatur det är ute (och inne), vilka färger som finns omkring en. För bland kan ett vin som jag provat förut och tyckt om inte alls vara gott, trots att det är samma mat som serveras. Det finns med andra ord andra aspekter också. Tål att fundera på.

Det är inte lätt att få ett vin att passa och det blir inte lättare om jag ska få det att passa till någon jag inte känner. Men däri ligger ju utmaningen! Att finna ett vin som går hem hos kollegan, vännen eller kunden.

Det är det som driver mig vidare att läsa och studera om vin och smakmatchning. Men även att testa mat!

Spänning!

I morgon gäller det! I morgon hoppas jag få ett positivt besked som kommer förändra mitt liv och som jag längtar så efter. Håller mina tummar så de vitnar...

Sol = grill!

Äntligen tittar solen fram! För mig är det då ett måste att grilla och gärna långgrill. Jag rotar igenom köttdisken och finner en fransyska som jag tänker försöka med. Detta kött används ju främst för att göra den klassiska söndags-steken, är ju lite seg om man inte vet hur man ska göra. Jag vet hur jag ska göra men tiden talar emot mig. Om jag lägger detta kött i marinad över natten blir den betydligt mörare. I synnerhet om marinaden innehåller vin. Men, jag har inte tid, så jag gör ett försök ändå. Köttet får stå i några timmar i marinaden innan jag skrubbar in den i olika kryddor.

Till den serverar jag en sallad med vattenmelon, rökt fetaost, olika typer av salladsblad, paprika, gula tomater och oliver. Jag var riktigt glad över att vi inte drack upp gårdagens flaska vin av det sydafrikanska vinet Anura, för nu fick jag möjlighet att testa om det skulle fungera med den rökta fetaosten och vattenmelonen. Det gick riktigt bra!
Till rätten serverar jag också baguette till förstås samt min berömda grillsås. Dessutom har jag lagat asiatisk ketchup som visade sig vara riktigt god!

På en räkmacka

Lördag och dagen har varit stressig. Handla mat och alkoholhaltiga drycker inför kommande veckas kräftskiva. Hem snabbt, kasta in varorna i köket, plocka upp en liten pojke och iväg för klippning.

När jag kommer hem sjunker jag ner på köksstolen och funderar över lunch. Plötsligt kommer det bara, jag vill ha en räkmacka! Sagt och gjort, kokar ägg, tinar räkor och monterar mackan. Känner direkt att till denna krävs en öl. Jag häller upp ett glas, får visserligen slå ut resten eftersom jag inte orkar mer men det får vara för den här gången.

Voilá! Så gott!

Ingivelse

Arbetspasset är slut och min kollega och jag ramlar ut ur den stressade ankomsthallen. Vi lägger knappt märke till alla människor omkring oss för vi började jobba för många, tidiga, timmar sedan och vi är i det närmaste utslagna. Båda drömmer om vad vi ska göra när vi är lediga. Jag längtar efter en dusch. Kollegan börjar prata om att dricka något. Han är från London så vi har inte samma dryckesvanor.
- Jag tror jag ska köpa Guinness och dricka det till min oxsvanssgryta och sedan göra Guinness Punch till efterrätt.

- Guinness Punch?

Och han berättar. Blandningen är Guinness, ägg, kondenseradmjölk, muskotnöt och kanel. Låter horribelt men jag måste testa! Muskotnöten triggar mina smaklökar. Älskar det!

Jag blandar drinken, har förvisso inte kondenserad mjölk utan tar mjölk och sötar efter smak och smakar färväntansfullt. Direkt går tankarna till jul. För mycket kanel antagligen.

Nä, för min del så blir det en kall öl helt enkelt. Efter en tuff, lång arbetsvecka.

Fjasko!

Jag håller på att laga farinata. Ett italienskt bröd som först kokas (?) sedan gräddas i ugn. Frågan är om jag kommer att lyckas med det hela. Det ser inte ute som en smidig smet i min gryta. Snarare gröt. Det luktar dessutom ärtsoppa eftersom det är gjort på kikärtsmjöl.

Receptet har jag tagit från en så kallad Coffee tablebook och mina misstankar om dess noggrannhet kring själva recepten besannas direkt. Proportionerna känns helt fel. För mycket mjöl. Men, jag späder med vatten och vi får se hur resultatet blir.

Så här ser den ut när jag tar ut den ur ugnen. Inte riktigt som i den vackra boken som jag hämtade receptet ur. Jag kan inte vänta utan skär en bit. Nä, det här är inte bröd. Fläskpannkaka om det hade funnits något fläsk i den. jag skrapar ihop degmassorna och slänger den i sopkorgen.

Då vet jag det. Inte koka först använd andra beprövade sätt istället!

Morgonstund

Det är min sista semesterdag. Då unar jag mig en min söndagsfrukost, kokt ägg, te, jordgubbar med yoghurt och så kronan på verket, rostat bröd med för stunden nykokt hallonsylt!
Låter besvärligt? Det här tar inte mer än 13 minuter, så lång tid som jag låter äggen koka. Hallonsylten tar bara några minuter och är helt ljuvlig att ha på rostat bröd! Poängen med att göra den egna hallonsylten är att jag kan själv bestämma hur mycket socker jag vill ha i. Och vilket socker dessutom! Ibland tar jag rörsocker, ibland honung, vanligt vitt socker blir det bara när jag inte har något annat. Jag föredrar de andra sockertyperna, framför allt rörsocker eller råsocker. De är inte bara söta utan har andra, runda, smaker i sig. Det gillar jag.

Ooops!

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt. Men resultatet överraskar.
Häromdagen hade jag gjort en bbq-sås till våra revbensspjäll som blev lite stark. Nåja, den var alldeles för stark, så där så det riktigt bränner i munnen. Mycket ingefära var det i.
Och igår gjorde jag ju en tomatsås till raviolin. Tomatsåsen hade jag kvar så den skulle jag använda till pizzan hade jag tänkt. Behöver jag säga mer? Jodå, den starka tomatsåsen hamnade på pizzan, visserligen utspädd med 5 dl tomatkross, men lille man satt och flämtade.

Vi andra tyckte ändå att det var ett gott alternativ. Framför allt jag som annars tycker att pizza kan bli tråkig. Men med den heta såsen, getost, seranoskinka, salami och soltorkade tomater så tyckte jag det blev riktigt bra. Idén med att använda dorumvete visade sig synnerligen lyckat. Den blev inte så tung som jag annars upplever att hemmapizzor blir. Tunga och tama.

Nu blev den lätt och het!

Lakrits och deg

Vad kan  nu lakrits och deg ha att göra med varandra? Ingenting. Förutom att jag idag för första gången stiftade bekantskap med Renée Voltaires fiberlakrits. Den var hur beroendeframkallande som helst! Söt, lakrits och mjuk. Perfekt i min smak.

Degen, det ska bli pizza idag och jag gör naturligtvis degen själv. Visst tar det lite längre tid men det är det värt. Gäller bara att planera. Denna gången blir det lite omständigare än vanligt eftersom degskålen till min assistent är i diskmaskinen och jag inte ids ta ut den och diska för hand. Alltså blir det att göra degen för hand. Det är något visst över att slå degen för hand som jag kallar det. Känns urmoderligt på något sätt. Att jobba med något som kvinnor, och män för all del, gjort sedan urminnes tider. På ungefär samma sätt! Coolt!
Idag provar jag med durumvete istället för vanligt vete. Vi får väl se vad det ger för resultat. Om det blir någon märkbar skillnad.

Nu står tomatsåsen och puttrar på spisen så det enda som krävs när degen är färdigjäst är att kavla, slå på tomatsås och sedan sprida ingredienser på den. Få se vad det ska bli...

Semesterångest

Varje år som jag har semester sätter jag upp mål för vad jag vill göra. I år har det gått hyfsat bra men några saker återstår och de måste jag göra på de två dagar som är kvar. Egentligen är det bara en eftersom sista dagen måste jag lägga mig så förtvivlat tidigt att dagen nästan försvinner.

Under min resa till Spanien fick jag mig några smak- och ahaupplevelser. Konsistens var nog den största upplevelsen. Jag åt nämligen en ravioli med pesto och det låter väl kanske inte så märkvärdigt men grejen var den att peston inte var så finfördelad som jag är van vid. Snarare hade de hackat ihop ingredienserna. Det var fantastiskt!

Det här måste provas! Så jag hackar, basilikan och pinjenötter, grovriver permasan, slår på en skvätt olivolja och rör/mosar ihop med en gaffel. Blandar pastadeg och börjar kavla. Köttfärsröran är sedan länge på G. Det tar tid som det gör men till slut är det klart. Två typer av ravioli, en med tomatsås och en med pesto.

Det blev gudagott!

Far och flyg!

Idag tog jag ett beslut. Jag tänker inte ha fibromyalgi.
Idag har jag vidtagit åtgärder för att bli en smärtfri människa. Som min goda vän och hjälpare sa så måste det, smärtan, bottna i någonting och då är det väl bättre att ta reda på vad det är än att behandla symtomen?

Hon är klok, min hjälpare. Sitter nu här och är helt slut men känner min kropp bättre än någonsin. Min kost behöver ändras och det ska jag göra i ett lugnt tempo. Utbilda mig själv i vad min kropp behöver. Lite vet jag redan, köpt bröd fungerar sällan på mig. Troligare någon tillsats som jag reagerar på än själva mjölet.

Men mat ska det bli idag med. En auberginegratäng till mig och maken och spagetti köttfärssås till barnen. Så det så.
Ska sätta upp en bild lite senare.

Överaskande

För några veckor sedan fick jag diagnosen fibromyalgi. En obotlig sjukdom som ger en konstant smärta. Någonstans. Som idag, finns den mest i min högra handled. Vill inte jobba med mig som jag vill. Suck. Jag gör det allafall. Trots smärtan. Smärtan finns överallt i axlar, nacke och höfter. Men det är jag van vid. Handleden är nytt. Och den behövs.

Jag planerar att grilla kyckling i en jordnöts/chili marinad. Med en sötsur gurksalsa. Allt går bra att förbereda. Utom grillen. Den vill inte komma upp i den temperatur som jag vill! Tillslut kommer mannen hem och belåtet får det att fungera. Jag suckar men fixar allt annat. Nej, suckar gör jag inte för jag är arg. Jag vill klara hela vägen men gör det inte. Alltså, jag tar ett glas vin som jag inte hade tänkt mig. Det är gott och jag känner mig nöjd igen.

Jag visste att vinet skulle vara gott! Men maten blev fantastiskt!

Semester!

När semestern kommer är det fritt fram. Leka i köket men även att ta det lugnt. Göra ingenting besöka vänner och släktingar. Härligt!

Men jag värdesätter vädret mer än vanligt. För när det är semester vill jag vara ute. Ute och laga mat och äta. Men solen vill inte vara med. Däremot visar regnvädret sin värsta sida och bjuder på översvämningar.
Så vad lagar jag för mat en regnig dag? Vi får väl se.

Men det lutar åt kyckling.

Bäst att passa på

Barnen är hos farmor och farfar. Det är så lugnt så grannen trodde vi var bortresta! Nå, eftersom de inte gillar fisk eller skaldjur passar vi på att stilla vår hunger på denna typ av mat.

Igår blev det röding med pepparrotssmörsås, rödbetor i balsamvinäger och färskpotatis.

Men idag ska jag göra något järvt. Koka musslor i öl. Inte vilket öl som helst utan mörkt veteöl. Det ska bli så spännande! Till det ska vi äta bröd, ost och kanske kanske en sallad. Vi får se.

Det ska faktiskt bli efterrätt också. Även den ett resultat av experementlustan som drabbat mig. En chokladkaka gjord på mörkt socker och kaffe!

Ska rapportera med bild senare.

Så här ska det va!

Okay, gröna smoothies är säkert otroligt nyttiga men som jag konctaterat, kan jag inte få i mig dem och känna mig nöjd. De ger mig kväljningar.

Men så här ska det se ut! Färska jordgubbar, banan och lite lime, mild lättyoghurt. Så himla gott! Så mycket sommar i ett glas nu när världen utanför fönstret håller på att regna bort.

Där är det igen, jordgubbar och lime. Det är en väldig god kombination. Som våfflorna jag gjorde häromdagen där jag lät jordgubbarna ligga och gotta till sig i socker och lime innan jag la dem på kokosvåfflor. Som pricken över iet blandade jag vaniljsocker i creme fraiche som jag toppade jordgubbarna med. Så gott!

Inte så nyttigt men en och annan vitamin tror jag nog det finns i min rosa smoothie.

Fira en annan dag

Jag får aldrig fira midsommar. Så, då får jag helt enkelt fira i efterhand. När jag har kvicknat till efter arbetspassen.

I år gravade jag oxfilé i ett dygn. Sedan grillade jag den. Svamlade ihop en sallad av  vattenmelon, jordgubbar, fetaost, oliver och ruccolablad, drattlade över lite olivolja och balsamvinäger. Men pass på hur du äter och dricker. Vinet var fantastiskt tillsammans med köttet och löken men så fort tomaten, den ugnsrostade, kom in i bilden blev det kaput!

S U P E R G O T T !

Midssommar frukost

Jag jobbar kväll och kan inte vara med att fira midsommar. Men det hindrar väl inte att äta lite gott? Som jag sagt, eftersom jag är ensam så kan jag exprementera friare.

Sagt och gjort. Till "frukost" blev det kokosvåfflor med limemarinerade jordgubbar och vaniljcreme fraiche. Jag lovar, det var riktigt gott!

I natt, när jag kommer hem, ska jag förbereda den mat som blir min midsommar mat i morgon. Gravad & grillad oxfilé! Återkommer med resultat om det.

Oumbärlig

Innan jag skaffade mig en smartphone fnös jag roat åt alla som ständigt gick med sin iphone eller android i handen.
- Skaffa er ett liv! sa jag glatt och plockade fram min gamla almanacka för att skriva in ett möte.
Kollegorna hade redan skrivit in det i sina telefoner.

Sedan ett halvår tillbaka är jag själv en lycklig ägare till en android, en Samsung Galaxy. I den finns mitt liv. Telefonnummer,  mötesannteckningar, barnens personnummer som vägrar fastna i mitt huvud, mitt schema. Ja som du förstår allt.

I går fick jag klart för mig betydelsen av denna telefon för den försvann på vägen hem från en shoppingtur. Kunde knappt sova för att jag inte kunde hitta telefonen. Att boka in ett möte med en läkare blev nästan omöjligt eftersom jag inte hade telefonen där, när jag skulle hämta medicin till sonen fanns inte hans personnummer där...

Men det finns människor som är ärliga. På en ingivelse så passade jag på att fråga på min butik om de möjligen fått in en telefon dagen innan. Kunde knappt tro mina ögon när expediten plockade fram telefonen ur en låda. Lyckan var gjord!

Det bevisar att det finns goda, ärliga människor!

Testlagning

Om några dagar är jag gräsänka - rejält gräsänka och med det menar jag att jag inte heller har några barn att ta hänsyn till.  Det kommer bli ganska skönt tror jag.

Då kan jag alltid göra en av två saker. Antingen väljer jag att göra sådan mat som min familj inte uppskattar. Eller så gör jag något heeeelt nytt och testar på mig själv. Det lutar åt det senare. Kan nämligen inte komma på någon mat som ingen annan tycker om. Det skulle vara pitepalt då men det har jag ingen lust att äta. Så det får bli något annat. Rapport kommer senare.

I kväll är sista kvällen med "gänget", dvs familjen. Sedan åker de till svärföräldrarna och barnen blir borta en hel vecka. Frågan för idag är då, ska vi festa till det lite ikväll? Eller är det bara så att jag är festsugen?

Vet inte vem som sa det, men finns det en möjlighet att festa, ska man ta den!
Vi får väl se...

Det finns gränser

Jag började dricka gröna smoothies i syfte att minska sötsug och få bukt med eventuell mineralförlust. Men nu, efter en ganska läsk grön smörja inser jag att det kan inte vara nyttigt om jag nästan kräks av den. Så, det får bli något annat. Jag får helt enkelt lära mig att jag inte kan äta sött till kaffet varje dag eller till teet heller för den delen. Kanske kan jag hitta något annat? Inte nödvändigtvis sött utan något som är väldigt gott till kaffet. Ost kanske?

Tänka om helt enkelt.

Lyxigt värre!

Jag har fått tillbaka på skatten. Då tycker jag att jag kan unna mig lite extra. Som den där champagnen jag gått och sneglat på. Så nu är det gjort. Den står på kylning i kylskåpet och bara väntar.

Ännu lyxigare blir det att jag ska använda den i min fiskgryta. Inte för att den kräver champagne utan för att jag är själv på en flaska och kommer ändå inte att dricka upp allt. Slänga är inte att tänka på. Men vad är det för särskilt med den här champagnen då? Jo det är en blanc de noir, dvs ett vin som är gjort på bara blå druvor. Vanligen blandar man gröna, oftast chardonnay, och blå druvor. Jag är lite kräsen när det gäller denna fantastiska dryck som jag tidigare inte alls uppskattat. Men vid en vinprovning insåg jag vad det var som gjorde skillnaden. Alltså, vilken champagne jag gillade. Det var de som var sk blanc de blanc, dvs gjord på bara chardonnay.

Så nu ska jag testa motsatsen! Bara blå!

Fiskgrytan med torsk, lax och räkor, kryddad med saffran och serverad med en pestoyoghurt, gifte sig förvånansvärt bra med champagnen. Det var just pestoyoghurten som gjorde det! Fantastiskt kul!

Jag gillade champagnen men jag tror att jag kommer hålla mig till blanc de blanc. Eller så får jag sikta högre och ta en mer exklusiv champagne.

Tål att tänkas på. Nästa års skatteåterbäring?

Nu så

Hon har rätt den goda Fru C, det är konsistensen som jag saknar! Gjorde en ny grön smoothie av babyspenat, mangold, mango, päron och kiwi. För smaken skull hade jag även hyvlat i lite ingefära, denna gudomliga rot.

Smaken blev genast mycket bättre även om grönskan var lite väl dominant. Måste utforska mer av det gröna! Nåväl, det får bli morgondagens uppgift.

Kanske ska man plocka maskrosblad?

Grönt är gott?

Min andra gröna smoothie. Jag sätter allt mitt hopp till dessa smoothies, att mitt sötsug ska försvinna alltså. Denna gång, blandade jag med romansallad, banan, kiwi, mango och lite ingefära. Och vatten då. Men, smaken är i grunden god men den känns blaskig! Dock väldigt nyttig och det känns ju. Ska nog försöka med te, eller rismjölk, eller något annat som har lite substans. Mina fruktsmoothies hade jag ju mildlättyoghurt i och det blir ju lite mer mättande och inte så kväljande.

Nä, ut i köket och experimentera!

Stävja sockerdjävulen

Som jag tidigare nämnt plågas jag av ett förfärligt sötsug. Ett sug som är svårt att motstå, ja det gör nästan ont om jag inte äter något sött. Nu har jag börjat söka recept för gröna smoothies något som jag från flera håll nu hört ska fungera på sådana begär. Det måste få ett slut! Var ju så duktig för ungefär ett år sedan men sen har det eskalerat.

Men jag inser nu också att sötsug handlar inte bara om kemiska processer i min kropp. Det sitter också i huvudet. Vanor. Till kaffet behövs något sött, till kvällsteet, när jag har pms och när jag är trött, ledsen och glad. Dvs alltid.

Så det gäller att bryta vanorna med – på något sätt. Som att sluta röka.

Ny frukost?

Jag känner att jag måste göra något åt mitt sötsug. Inte så att jag äter mycket godis men kakor krävs varje eftermiddag till kaffe och ibland även något till teet på kvällen. detta något kan gott och väl vara några bitar choklad. Sedan undrar jag varför jag inte går ner i vikt som jag ska. Konstigt va?

Fru C tipsade mig om gröna smoothies och kanske ska de få bukt med sötsuget?

Nu tog jag ruccola, banan och kiwi och smaken var väl inte helt oanjenäm men lite blaskig var den. Behöver göra den fylligare. När jag gör med frukt så använder jag ju yoghurt som bas men i den här var det vatten. Tror att yoghurten kanske motverkar den effekt som den gröna smoothien har? Nåväl, får studera vidare och experimentera tills jag får till det. Nyttigt, det säger väl ändå färgen?

När det är bråttom

Ikväll är jag gräsänka med mina två pojkar. Eftersom jag jobbat till sent har jag lovat att de ska få Donkenmat. Suck. Mat som jag inte tycker om. Sådant som jag äter bara under extrema förhållanden och dit räknas inte en sen fredagskväll. Nog måste det väl finnas snabbmat som inte är hamburgare? Jo, fast jag har inte lust på asiatiskt och inte pizza, jag vet inte vad jag ska äta!

På vägen hem dryftar jag mitt problem med kollegan. Jamen, säger hon. Gör så här! Tag seranoskinka och vitlök... ta färsk pasta... på 15 minuter har du en måltid!

Jag gör som hon säger, vitlök i olivolja, seranoskinka, basilka. Creme fraiche i, röra, koka upp och blanda med pastan, mera basilika, permasanost och svartpeppar. Fantastiskt gott!

Till det drack jag ett glas Zinfandel från Puglia. Ett vin med tydlig smak av fikon!

Perfekt avslut på fredag!

Fest på G

Vaknar långsamt ur min arbetskoma. Lika långsamt drar hjärnan igång inköpslistan för dagen. Vi ska ha goda vänner på middag och jag vill göra något gott. Men vi blir några stycken så det får bli enkelt också. Så därför får det bli buffé. Två olika typer av grillat kött, potatis av olika slag, pumpa förstås, några sallader och så ett stoooort bröd. Givetvis blir det lite olika såser också typ tzatsiki och min vanliga grillsås.

Det var den enkla biten den svåra är ju efterrätten. Jag tyckte jag hade kommit på något så bra, fruktsallad med punchpraliner. Men när jag tänker på det så känns det som om det blir samma sak som varmrätten. Får nog komma på något annat.

Kanske får jag någon briljant idé i butiken, trots min bristande förmåga på efterrättsfronten.

Rester, bort!

Efter helger tenderar det att bli matrester kvar. Som denna helg. Lite potatis, köttfärssås, ett halvt paket bacon och några ostskalkar.

Dagens matbravad har varit lyckad, med tanke på att jag mått dåligt och inte känt mig särskilt inspirerad att laga mat. Vid sådana här tillfällen känns det alltid lite extra bra när jag faktiskt får till en måltid av rester som både är gott och snabbt.

Det blev en riktigt delikat pastagratäng! Den vinkokta köttfärsröran med stekt bacon satte pricken över gratängen. Så enkelt! Koka pasta, röra ihop en ostsås och sen kladda ihop alltihop och skjuts in i ugnen!
Ta da! Middag 20 min!

Oväntat

Har jobbat två dagar nu, morgonpass. Sådana som gör mig outsägligt trött och inte ofta resulterar i någon vettig mat.
Men idag överraskade mannen när han var och handlade.
- Titta! Det här vill jag ha! säger han och ger mig ett litet papper där det står "Kyckling faijitas".

Jag tar pappret och instämmer direkt. Det här är helt rätt. Snabbt och enkelt med alla förutsättningar att det blir gott.

För att förekomma alla diskussioner. Jodå, han kunde ha lagat det själv men han hade dragit igång ett projekt utomhus som jag ville skulle bli klart. Ärligt talat, så är jag dessutom både snabbare och säkrare som kock än han.

Han hade dock inte hittat någon mango. Dvs, han gillar inte mango så han tittar inte. ;-) Men jag tror det fungerar allafall. Så, strimla kyckling och paprika, stek, ha i fajitaskryddor och blanda. Sedan i med getost, valnötter och honung, värm tortilla och montera. Det var jättegott!

Men, jag saknade mangon!

17 mai!

Glädjedag! Det här är en sådan dag som jag känner mig glad och stolt. Och därför har jag gjort lite extra. För första gången i mitt liv har jag bakat Tornkake! Det är en tradionell norsk kake som finns med vid varje festligt tillställning. Den har funnits där på min konfirmation och mitt bröllop och alla andras, kusinernas, bröllop med för den delen. Så den är speciell. Den ser ståtlig ut till att börja med sedan bryter man sönder den i bitar och äter med moltkrem, dvs hjortron i grädde. Underbart gott!

Till den här kakan finns det formar för att få den mer jämn och jag tror det skulle vara enklare. Nu fick jag göra för hand och räkna ut hur stora ringarna skulle vara för att de skulle passa och lutningen bli bra. Men det gick!

Men det är inte alla som gillar den eftersom det är en beskvityp och sötmandeln är tydlig i smaken. Därför gjorde jag en annan, snäll, variant också. Givetvis i norska färger.

Det är kul att göra sånna här saker för det är sällan jag gör tårtor. Det bästa är ju också att jag ständigt lär mig och tänker: "Nästa gång ska jag göra så här istället". Som tex att ha mer vaniljkräm i tårtan. Nåväl, det blir nog bra och snart ska tårtorna avnjutas!

Till kvällen ska vi grilla, lambracks och ugnstekt färskpotatis och pumpa. Min vanliga grillsås blir det förstås, bröd och en härlig sallad. Få se om det blir några bilder på det!

I väntans tider

Ni vet hur det är. Degen är satt. Plåtar i ugnen och tiden går. Vad ska man göra medan man väntar?! Jo, musli! Jag hackar nötter som jag rostar och när jag ändå är på gång så rostar jag frön med!

Efter det blir det att montera "blötkak", dvs tårta, med vaniljsås och sylt. Den ska inte ätas förrän i morgon men jag måste ju se till att den "drar" sig.

Laddar!

Jag sitter och planerar inför morgondagens 17 maj-firande. Ja jag vet, jag bor inte i Norge men jag har norskt påbrå och är stolt över mitt ursprung! Det blir inget vansinnigt märkvärdigt utan mest god  mat med lite norsk anknytning.

I år ska jag ge mig på den traditionella kransekaken som jag tänkt att göra på frihand. Det, är en utmaning! Resultatet får ni se i morgon när den är klar. Jag vet att mina barn inte gillar den här så det kommer bli en annan tårta också i de norska färgerna. Lovar, jag lägger upp bilderna här i morgon.

Dagens middag blir lite lättare. Fyllda auberginer för oss vuxna och köttbullar till barnen. Det ska bli många köttbullar för jag räknar med grillväder imorgon och då blir det moinks till förrätt för barnen! Ok, de är amerikanska men allt kan inte bli rätt!

Dags att skålla mandel!

Revansch

Igår fick jag min revansch för matlagningen. Fast jag började med en ängslig värk i magen, det var en rätt med ganska många moment och sådant kan alltid bli tokigt, antingen tidsmässigt eller kvalitet. Här skulle lagas bouillabaisse med rouille, dvs en fransk fisksoppa med en saffransaioli.

Musslorna var gigantiska och inte så många så tvättningen gick lätt och det var bara två som var döda.

Saffran kan lätt bli lite bittert så jag tog inte allt i rouillen utan slängde ner det som var kvar i soppan så den fick en extra sting med saffranet.

Mina mödor var värt besväret. Soppan blev riktigt god och riklig, så i kväll blir det rester för maken och mig. Ja, barnen får det också men det vet de inte om. De ska få lövbiff (som vi åt i fredags) som förvandlats till en japansk kötträtt med ris! Får väl se hur det går. Mors!

Tappat stinget?

Härligt vara tillbaka här igen efter tre dagars morgonjobb! På senare tid har jag lagat mat som inte blivit så bra. Har liksom tappat stinget känns det som. I går stekte jag lövbiff med klyftpotatis, permasankräm och en härlig sallad.
Faktum är att det var salladen som var godast. Ändå är det just den här rätten som jag oftast får till riktigt bra så jag vet inte riktigt vad som hänt.
Längtar efter att göra något som hela familjen utbrister, "å vad gott!", det skulle trigga ordentligt. Jag skulle nöja mig med om någon sa det... faktiskt.
Kanske skulle jag baka något... det är rätt säkert. Men vad gör jag till middag i kväll? Så trött på det jag brukar göra, trött på kyckling, färsrätter... men mat måste vi ha så vi får väl se.

Jag roade mig i går med att köpa en ny potatisskalare. (snacka om att vara lättroad!) Inte för att den gamla var trasig eller dålig utan för att det ofta är så att ¨när jag behöver den så är den i disken. Eller att när jag har en liten hjälpreda som ska skala tillsammans med mig så blir det lite jobbigt med bara en.
Den var billig och ful, men fantastiskt bra!

Nå, nu ska jag återgå till att komma på mat för i kväll... önska mig lycka till!