När sorgen slår till
För några veckor sedan hände det som inte fick hända. Min far dog. Mycket plötsligt och oväntat. Anerysm på aortan Ingen chans att överleva det. Min älskade far. Jag saknar honom.Hans kunskap om fisk... Hur ska jag överleva? Det undrar jag. Jag skev ett brev till honom som lästes på begravningen men mina ord till honom kommer aldrig sina. Jag talar till honom fortfarande. Jag är så arg på honom. Det var inte rätt tid. Han hade så mycket kvar att ge och det tror jag han visste.
Jag kan inte längre laga mat. Har ingen lust. Som om smaklökarna har tagit semester, inget smakar. Fisken som han gjorde så bra blir ingenting. Hur tänkte du nu, min far?
Öl, en måndag?
- Ska du dricka öl nu? Måndag och klockan är bara ett? utbrister väninnan.
Jag ser frågande på henne.
- Jag ska äta en helt fantastisk räkmacka där öl passar så bra till. Varför skulle jag inte kunna dricka det då?
Hon tittar oförstående på mig men blir strax konfundersam.
- Ja varför inte?
Till saken hör att jag jobbar skift och har mina lediga dagar, eller helger, vid andra tidpunkter än andra. Men ordväxlingen får mig att fundera kring våra dryckesvanor. Att dricka på fredag och lördag är helt ok. Dessutom i stora mängder vilket nästan är självklart. Däremot att dricka vin mitt i veckan anses inte riktigt ok, såvida det inte är onsdag och således lillördag.
Det här håller jag inte med om. Jag tycker gott att man kan ta ett glas vin i veckan om man har en maträtt som passar väl. Eller en god vän på besök. Det är mängden jag vill slå ett slag för. Det behöver inte vara hela flaskan vin och man måste inte dricka bara för att det är fredag.
Måtfullhet låter så präktigt men det är väl nått åt det hållet som jag vill åt. Att ha en ärlig dialog med sig själv och sin kropp. Dessa drycker är till för att avnjutas och som smakförhöjare inte för att dämpa, lugna eller något annat som hör känslorna till.
Tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar