Smakerna kommer och går. Precis som mina tankar och känslor för min far och hans bortgång. Den tog hårdare än vad jag någonsin kunde föreställa mig.
Den sista julklappen han gav mig var ett delicard och jag beställde en hjortstek och en parmesanbit. Jag gråter när de kommer. Hans omtanke och vetskap om vad jag gillar. Smaker. Sen vet jag förstås att det var oerhört praktiskt för honom. Han var lite lurig så, min far.
Det måste bli något bra! Men viltkött är inte min grej. Har inte övat tillräckligt. Så jag är nervös men hittar ett recept som utgår från låg temperatur som jag känner att det här är vad jag vill göra. Byter ut det vita vinet mot cider (har inte vitt hemma helt enkelt). Det italienska baconet byts ut mot svenskt. Rosmarin till timjan... gör min egen helt enkelt. Såsen, en kantarellsås, blev helt underbar! Jag som inte gillar sås kan tänka mig att äta bara den! Kanske man kan göra soppa av det?
Köttet blir mört och underbart! Och varför tog jag inte en bild av den! Gah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar